Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongl. Maj:ts nådiga förordning om allmän flottled - 8 och 9 §
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. F. om allmän flottled, 8 och 9 g§. 83
som i förordningen den 14 April 1866 2 § föreskrifves för
fullföljande af talan mot rättens beslut uti der omförmälda
expropriations-frågor».
Jiist.Rm von Segebaden, Svedelius och Wedberg yttrade:
»Föreslagna stadgandet, att skiljemänneris beslut skulle vinna laga kraft,
derest icke talan inom viss tid till rätten instämdes, innefattar en
nyhet i lagstiftningen, som icke synes af behof påkallad, men deremot
rubbar grunderna för nu gällande rättegångsordning. Skadeersättningars
och tvistiga värdens uppskattning genom anlitade skiljemän eller s. k.
gode män har genom långvarigt bruk i lagskipningen vunnit vidsträckt
tillämpning och förtjenar äfven med allt skäl att framgent bibehållas.
Dylik uppskattning har dock hitintills i allmänhet ej tillerkänts annan
betydelse, än att vara dels ett bevisningsmedel till utrönande af det
omtvistade värdets rätta belopp, dels ett försök till förlikning parterna
emellan. Skiljemannainstitutionen, sådan den i förslaget blifvit ordnad,
skulle deremot i sjelfva verket blifva en ny domstolsinstans utöfver det
redan befintliga antalet, och den föreslagna inskränkningen af tiden, inom
hvilken den med skiljemännens åtgärd missnöjde egde draga tvisten
under rättens pröfning, skulle utan tvifvel komma att för mången
oförmodadt afskära talan, helst det icke blifvit skiljemänrien ålagdt att vid
domens meddelande tillika lemna underrättelse om hvad den missnöjde
hade för talans bevarande att iakttaga. Den nya preskriptionen,
betänklig i sig sjelf, blifver ännu betänkligare genom den solidariska
ansvarighet för skadeersättnings gäldande, som enligt 10 § åligger
samtlige i vattendraget flottande. I sjölagen finnes jemväl uttryckligen
stadgadt, att vissa tvistiga ersättningsfrågor skola af skiljemän pröfvas,
men ehuru dessa frågor äro af sådan beskaffenhet, att de i handelns och
sjöfartens intresse tarfva ett skyndsamt afgörande, har lagstiftaren likväl
ansett sig icke kunna förmena parter, som med skiljemännens beslut ej
åtnöjas, att inom den för fordringarnes utsökande i allmänhet stadgade
tid sin talan vid domstol anhängiggöra, utan endast till minskande af
den olägenhet, som genom tidsutdrägt af rättegången uppkommer,
före-skrifvit, att skiljemännens beslut finge utan hinder af rättegången gå i
verkställighet, med mindre domaren eller konungens befallningshafvande
annorlunda förordnade.
För bibehållande af enhet och sammanhang i lagstiftningen synes
det särdeles önskvärdt, att likartade institutioner, så vidt möjligt är, på
lika sätt ordnas och då, mellan de skiljemän, som i sjölagen
omförmä-las,-och de skiljemän, som för pröfning af ersättningsfrågor i
flottnings-mål erfordras, icke förefinnes någon sådan skiljaktighet i afseende å
verksamhet och syftemål, att de sistnämndes beslut ma större verkan än
de förstnämndes tillerkännas, hemställes, att denna § måtte i
öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anmärkt lämpligen ändras.»
Just.R. Naumann ansåg, att, då åt skiljemannadomen icke
skäligen kunde gifvas samma verkan, som om parterna hade under
skiljemännens dom skjutit tvisten och utfäst sig att nöjas åt deras beslut,
utan det med skäl blifvit den missnöjde öppet lemnadt att draga tvisten
under rättens pröfning, samt det vore olämpligt att i förevarande
förordning meddela ett stadgande, som stode i strid med och utgjorde un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
