Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongl. Maj:ts nådiga förordning om allmän flottled - 10 §
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 K. F. om allmän flottled, 10 §.
omedelbar. Det syntes ej heller vara af behofvet påkalladt att genom
ett undantagsstadgande i den föreslagna syftningen med hänsyn till de
flottningsidkandes intresse inskränka verkningarna af den omedelbara och
solidariska ansvarigheten, ty just äfventyret af denna ansvarighet borde
vara den kraftigaste sporre för de flottande att alltid hålla
flottnings-styrelsen försedd med tillgångar att gälda skadeersättningarna och att
befordra en skyndsam och billig uppgörelse af uppkomna
ersättningsanspråk. Fullgjorde de sin skyldighet i sådant afseende, skulle det
otvifvelaktigt ligga i Strandegarnes intresse att i första hand hålla sig till
flottningsstyrelsen; och flottgodsegarne blefve på detta sätt säkrast
betryggade mot ersättningsanspråkens rigtande mot dem och deras flottgods.
Företogo sig ej dess mindre någon strandegare af egensinne att rigta sin
talan i första hand mot en flottgodsegare, så hade denne alltid att vända
sig emot flottningsföreningen och syntes äfven i rättegången kunna göra
sig tillgodo flottningsstyrelseris och dess tjenstemäns biträde. Högsta
domstolen hemstälde alltså, att andra punkten i §:n, börjande med
ordet: »Utöfvas» och slutande med ordet »gäldande» måtte uteslutas.
Hvad sista stycket innehölle om ansvarigheten för skadeersättningar
i de flottleder, der det s. k. oktrojsystemet vore tillämpadt, ansågo
JustB/.n Naumann, von Segebaden, Svedelius, Wedberg och Ryding böra
gälla endast, der den, som enligt särskild bestämmelse af vederbörande
myndighet hade uteslutande rätt att ombesörja flottningen, äfven faktiskt
utöfvade samma rätt. Af ordalagen syntes nemligen följa, att det
stadgade undantaget för dessa flottleder skulle gälla i alla fall der oktroj
blifvit meddelad, äfven om oktrojinnehafvaren ej vidare toge någon
befattning med flottningen, men till en sådan utsträckning af
undantagsstadgandet saknades all anledning. Vidare ansågo JustR:n Naumann,
von Segebaden och Ryding, att §:n borde innehålla ett positivt stadgande
angående ansvarigheten under de undantagsförhållanden, hvarom här vore
fråga, dervid JustR. Naumann, enär Strandegarnes rätt till
skadeersättning i hvarje fall borde tillgodoses framför de flottandes intresse,
och det berodde på den virkesegare, som ej hade förtroende for
entre-penören, att afhålla sig från flottning intill dess densamma blefve
annor-lunda ordnad, ansåg, att oktrojinnehafvaren borde ansvara i första rummet
och gent emot de flottande, men dessa ej vara fritagna från omedelbar
och solidarisk ansvarighet i förhållande till den, som lidit skadan;
hvaremot JustR:n von Segebaden och Ryding på de i motiven anförda
skäl och med afseende på det i 12 § föreslagna stadgandet, att
konungens befallningshafvande, i händelse skada kunde af flottleds inrättande
eller begagnande vållas, hade makt förordna, det pant eller borgen för
skadeståndet skulle ställas, om sådant till betryggande af
ersättningsta-gares rätt funnes nödigt, ansågo i det afsedda fallet endast
oktrojinnehafvaren böra vara för skadeersättningen ansvarig.
I frågan om oktrojinnehafvares ansvarighet inskränkte sig JustR/.n
von Hofsten och Östergren till det yttrande, att en positiv bestämmelse
derom syntes hafva bort i förordningen förekomma.
I Kongl.^ Majits proposition uteslöts andra punkten i §:s första
stycke, hvarjemte i andra stycket uttrycket »har uteslutande rätt»
utbyttes mot »utöfvar uteslutande rätt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
