Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongl. Maj:ts nådiga förordning om allmän flottled - 11 §
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. F. om allmän flottled, 11 g. 93
förslag intogs stadgandet, att i vattendrag, der allmän flottled vore,
ingen finge bygga till men för flottningen, och att, äfven om den nya
byggnaden ej medförde något sådant men — och således vore att anse
såsom fullt laglig —, den byggande sjelf skulle stånda den skada, som
byggnaden kunde lida genom flottningen. Detta stadgande synes hvila
på den grund, att i allmän flottled flottningen, om än aldrig så
obetydande, likväl a priori utan vidare pröfning måste antagas ega ett
större intresse och mera vigt för det allmänna än hvarje annan näring,
till hvars utveckling vattendraget kunde användas. Industriens,
jordbrukets och fiskets behof af vattnet och förmåga att, till gagn för det
allmänna och för enskilde, tillgodogöra dess nyttiga krafter skulle
således ovilkorligen stå tillbaka för flottningen. Om ett så beskaffadt
stadgande hade blifvit meddeladt t. ex. samtidigt med utfärdandet af
1766 års fiskeristadga, hvarigenom flottningsrätten erhöll en dittills
saknad bestämning, skulle säkerligen vid de äldre flottlederna den
ekonomiska utvecklingen hafva stannat vida efter hvad den nu blifvit. Men
så vidt kändt är, har en dylik uppfattning af flottningens absoluta
företrädesrätt ej gjort sig gällande ens hos de flottande, utan synas äfven
de i allmänhet hafva ansett uppenbart, att en jemkning emellan de olika
intressena borde försiggå, dervid de flottande ej finge undandraga sig
att, i den mån sådant pröfvades skäligt, skydda lagligen tillkomna
byggnader i vattendraget, äfven om dessa tillkommit senare än flottningen
börjat. Man synes allmänt hafva insett, att flottningsrätten i en allmän
flottled icke eger privaträttslig natur, utan är att anse närmast såsom en
under vissa vilkor af staten beviljad koncession, vid hvars utöfning det
intrång, som oundvikligen måste göras i andra näringar eller i enskilda
intressen, bör inskränkas till det minsta möjliga. Liksom strandegaren
måste för det allmännas fördel tåla vissa obehag och svårigheter till
följd af flottningen, böra ock billigtvis de flottande å sin sida
underkasta sig vissa olägenheter för strandegarens skull. Dessa senare
olägenheter böra dock ej heller göras tyngre än nödigt, och lagstiftningen
måste derföre söka förekomma, att strandegarne genom uppförande af en
mängd måhända temligen värdelösa byggnader, hvilka ej vore att anse
såsom olagliga, skulle kunna ådraga de flottande oskäliga kostnader för
skyddsanstalter. Erfarenheten har nemligen utvisat, att strandegarne
understundom missbrukat sin rätt till onödigt förfång och hinder för
flottningen. Särskildt gäller detta i fråga om en del fiskebyggnader,
som äro nästan omöjliga att skydda eller der åtminstone skyddet skulle
kosta vida mer än sjelfva byggnaden.
I öfverensstämmelse med nu uttalade åsigter antager beredningen,
att både Strandegarnes och de flottandes intressen kunna rättvist
tillgodoses och i mån af behof sammanjemkas, derest det stadgas, att
strandegare, som vill bygga i en allmän flottled, bör hafva skyldighet
att bereda de flottande tillfälle att på förhand anbringa skyddsanstalter;
att han följaktligen, så vidt han vill komma i åtnjutande af den rätt
till skadestånd, som i fråga om lagligen tillkommet verk utgör regel,
har att hos konungens befallningshafvande, såsom den myndighet,
hvilken utöfvar kontrollen öfver flottningen, på förhand begära utredning
och föreskrift huruvida de flottande böra anses, jemlikt de i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
