Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vida dessa framträda i motsatsen emellan stark och svag
conjugation och declination. Men då de nu varande
böjningsformerna genom utelemning af en del beståndsdelar, eller någon
gång genom vidfogning af nya, eller ock genom
sammansmältning eller annan ombildning af ursprungliga ljud, med ett ord,
genom förändringar af allahanda art uppkommit ur andra,
hvilkas beskaffenhet endast genom betraktelsen af äldre språk
af samma stam kan utrönas; moste förfaringssättet vid den
föresatta frågans besvarande blifva väsendtligen historiskt.
Vår undersökning skall derföre börja med den äldsta
Germaniska språkart, Gotiskan, af hvars ordböjning, så vidt för
vårt närvarande ändamål må anses nödigt, de utmärkande
dragen skola återgifvas, någon gång med en jämnförande blick
å de urbeslägtade språken, Sanskrit, Grekiska och Latin.
Derefter skola vi, hufvudsakligen genom betraktelsen af
motsvarigheterna i Forn-Isländskan, såsom den i det hela taget
fornåldrigaste, mest utbildade, bäst och fullständigast
bibehållna, samt mest kända och ansedda dialekten af det gamla
Skandinaviska språket, bereda oss en öfvergång till
modersmålet, för att slutligen afgöras må, i hvilken betydelse
och i hvad mon den skilnad emellan stark och svag
ordböjning, som blifvit antagen i de Germaniska språken öfver
hufvud, äfven gör sig gällande i den nyare Svenskan. Som
emellertid vårt ämnes utredning moste beröra ordböjningens
innersta väsende, och detta i sjelfva verket står i oupplösligt
samband med ordbildningens, så att skilnaden emellan stark
och svag ordböjning, såsom vi skola finna, ursprungligen
innebär just skilnaden emellan olika slags ordstammar; så akta
vi nödigt att, innan vi företaga granskningen af den
Germaniska ordböjningens äldsta tillstånd, förutskicka några
undersökningar om ordböjningens betydelse och förhållande till
ordbildningen, dels i allmänhet, dels i de Indo-Europeiska
språken och serskildt de Germaniske. Det tillkommer kännaren
att bedöma, i hvad mon vi så väl härvid, som i den öfriga
afhandlingen, lyckats att i en sammanträngd framställning
återgifva den nyare språkforskningens resultat.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
