Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Allmänna undersökningar om ordböjningens betydelse och förhållande till ordbildningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådana: ty de verkliga orden, åtminstone i de
Indo-Europeiska språken, hafva ursprungligen och enligt regeln alltid
någon genom böjning eller härledning, eller ock bäggedera,
tillkommen del, eller ock hafva de af samma orsak undergått
någon annan och inre förändring. Dessa ett språks
urbeståndsdelar kallas rötter. Med rot menas den grundbetydelsen
uttryckande del af ett ord i ett språk eller en språkstam, som
icke genom etymologisk analys låter bringa sig till enklare
form. Ett ords rot är, med andra ord, det ljud eller den
förening af ljud, som ursprungligen betecknar ensamt den till
grund för ordets betydelse liggande begreppsbestämningen,
eller, om man så får säga, den synpunkt, som folkanden vid
ordets bildning företrädesvis velat framhålla. Med afseende
å olika betydelse och deraf följande olika ändamål vid
ordbildningen indelas rötterna vanligen i praedicativa och
demonstrativa, eller verbal- och pronominal-rötter. Af de förra
bildas verba och nomina, af de senare pronomina, samt pro
nominala ord och ordbildningar. Rötterna kunna väl genom
vetenskapens åtgärd urskiljas och i sin renhet framställas;
men i verkligheten äro de i de flesta språk omgifna, ja,
genomträngda, af sådana ljud, som beteckna en mängd
förhållanden och serskilda bestämningar, hvilka de enskilda
orden hafva att jämnte den ursprungliga betydelsen uttrycka.
Man kommer till roten i ett ord, hvilken alltid är enstafvig,
om man frånskiljer alla ljud af det nyssnämnda slaget och
aflägsnar deras möjliga inflytelse å den grundbetydelsen
uttryckande stafvelsen. Vi skola med några exempel söka
förtydliga vår mening. I ordet magi är mag rot och betyder:
kunna, förmå. Tillägget t betecknar en abstract egenskap.
Det härledda ordet mägtig åter visar sig icke blott genom
ändelsen ig, utan tillika genom rotvocalens förändring, såsom
en adjectiv-bildning. I det Gotiska ordet sununs (accus.
plur. af sunus, son) är det slutande s flertalstecken, det
nästföregående n casustecken, nu uttryck för någonting
förflutet, det återstående su ändtligen rot, grundljud, med
betydelsen föda, frambringa. I det Grekiska verbet e\u (jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
