- Project Runeberg -  Om den ursprungliga betydelsen af så kallad stark och svag verbal- och nominalflexion i de germaniska språken med särskildt afseende å den nu varande svenska ordböjningens hufvudarter /
16

(1864) [MARC] Author: Fredrik Widmark - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Om starka och svaga verba och nomina i Gotiskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är äfven här i de flesta fall enkel. Den förra af dessa
klasser har rotvocalen i, hvilken i singularis af præteritum
undergår dubbel stegring och blifver till al, men i præsens enkel,
hvarigenom uppkommer el, t. ex. balt, bitum, beita (biter).
I den senare klassen är u rotvocal, hvilken sammaledes
stegras, i prset. sing. till au, men i præs. till iu, t. ex. gaut,
gutum, giuta (gjuter).

De reduplicerande stamverben kunna ock indelas i
fem klasser. Reduplications-stafvelsen har städse till
vocalljud al; af tvenne begynnelse-consonanter upprepas i
allmänhet blott den förste. — Den första klassen utmärkes af
rotvocalen a med åtföljande tvenne consonanter, t. ex.
vai-vald, vaivaldum, valda (herskar). Hit höra dock äfven
fahan (fånga) och hakan (hänga). — I den andra klassens
präster, är rotvocalen stegrad till ô, undantagandes saislép
af slêpan (sofva); men præsens-stammen visar antingen det
oförändrade a, eller ock stegringen ê, t. ex. vaivô ,valvôum,
vaia i st. f. va-ja (blåser); lailôt, lailôtum, leta (låter).
Som vaian, gå äfven laian (smäda) och saian (så). Mot
stegrings-ê i præsens svarar ej sällan i de urbeslägtade
språken ett an, d. v. s. præsens-bildning medelst nasal; jämnför
t. ex. præsensformerna flika (beklagar) och têka (vidrör)
med de motsvarande Latinska plango och tango, samt grêta
(gråter) med den Sanskritska krand-âmi. — Den tredje
klassen stegrar a till ô, icke blott i præteritum, utan ock i
præsens, t. ex. waiwôp, waiwôpum, wôpa (berömmer mig).
— Fjerde och femte klasserna hafva likaledes i alla
former stegrad rotvocal, den ena al af i, den andra au af u,
t. ex. skalskald, skaiskaidum, skalda (skiljer), af roten skul,
jfr Lat. scindo; staistaut, staistautum, stauta (stöter), af
roten stut.

Participierna äro, lika som infinitiven, egentligen
nominal-stammar, hvilke dock till uppkomst och betydelse ansluta
sig till verbum. Partic. præs., infinit. och imperat. bildas af
verbets præsens-stam; men participium præteriti
passivi omedelbart af hufvudstammen. Som i stamverba några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 11 21:49:46 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verbflex/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free