Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om starka och svaga verba och nomina i Forn-Isländskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och consonantiske ordstammar; men förhållandet dem emellan
är dock här högst olika mot i Gotiskan. Hvad serskildt
beträffar substantiven, kunna visserligen äfven här de, hvilkas
stammar i grunden sluta med ett sjelfljud, indelas i samma
klasser a A, I och U; men det vocaliska stamslutet
framträder i sjelfva verket högst sällan, egentligen blott i accus.
plur. af masculina. Andra, ehuru osäkrare spor af den
ursprunglige skilnaden äro: nom. plur. masa, som i
A-declinationen slutar å ar, i I-decl. å ir och i U-decl. likaledes a
ir, men hvaruti i, sannolikt såsom motsvarande det Gotiska
j, t. ex. i sunjus, nom. pl. af sunus (son), verkar omljud i
föregående stafvelses vocal; vidare nom. och acc. plur. af
feminina, som i 1. decl. ändas å ar, i den 2. å ir och i den
3. å r i st. f. ir, lika som i masa, åtföljdt af omljud;
ändtligen u-omljudet i nom. och acc. sing. masa i U-declinationen.
Betrakta vi åter de ursprungligen consonantiske
substantiv-stammarne, så träffa vi det för dem charakteristiska N,
oberäknadt några få masculina, endast i genitivus plur. af
feminina och neutra. I alla casus i singularis sakna alla tre
genera icke blott det consonantiska stamslutet, utan ock de
egentliga casus-ändelserna, hvilkas ställe intages af den till
stammen hörande vocal, som närmast föregått det bortfallna
N. — Kasta vi till slut en blick å de båda böjningssätt,
hvilka i allmänhet hvarje adjectiv kan antaga, så finna vi
förhållandet dem emellan snart sagdt ännu mera förändradt,
än förhållandet emellan den vocaliska och consonantiska
substantiv-böjningen. Visserligen utmärkes det obestämda
adjectivets böjning väsendtligen af samma egenheter, som i
Gotiskan, nämnligen vocalisk stam och till en del pronominala
ändelser; men i den bestämda formen ser man icke en skymt
af något N, hvarföre ock stammen här i sjelfva verket är
afgjordt vocalisk. Böjningen af den bestämda formen
utmärkes ock derföre af samma egenhet, som till en del redan
visar sig hos de consonantiske substantiv-stammarne,
nämnligen att den vocal, som tillhört den ursprungliga
stambildningsstafvelsen an, antager utseende af casus-ändelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
