- Project Runeberg -  Vid Riksgränsen : tillfällighetsspel med sång och dans /
7

(1873) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gamla hufvud! Den skålen gäller det bästa, det
käraste, det vackraste man kan se här på jorden: en
gammal aktningsvärd mor! En mor som sett make och
barn bäddas ner i det tysta; men som burit sin sorg
med kristligt mod och upprätt hufvud, en föresyn för
bygden och de sina! Mor Annikas skål! Måtte den
ende qvarlefvande sonens lycka och barnbarnens
säll-het sprida ljus öfver hennes återstående dagar!

▲lla (stiga upp). Mor Annikas skål!
ole (med JiÖjd röst). Den skål dricker jeg i bund!
elsa (omfamnande Annika). Käraste farmor!
jan (trycker hennes hand). Gud signe dig,
gam-melmor!

annika (stiger upp och niger, rörd och glad). Hå
kors! Ska* vördig prosten säga tockna grannlåter om
mig, gamla gumma! Det är alldeles för mycket, men
tack i alla fall, allihopa!

kämpe (stiger fram och klingar med henne). Det ä’
inte för mycket! I har varit en präktig qvinna i all
er tid, mor Annika! Det var inte för ro skull som
jag tyckte litet smått om er i ungdoma!

annika. Ja, Kämpe han har då alltid varit en
toker!

kämpe. Går aldrig ur mig, fast jag ä’ mina två
och sjuttio! Men så gammal ä’ jag inte, att jag inte
mins vackra Annika i Skogsåsen, när ho’ gifte sig med
Erik! Vi va’ afundsjuka, alla pöjkera i sockna, så
det lyste i ögona på oss! Det var anno 18, detsamma
år som Karl Johan kröntes! Jojo men, gubbar, då
var jag kumderad till kröninga i Stockholm! Det var
i går för femtiofem år sen, det! Jojo, ti*agår!
Fyrti-fyra var jag också i Stöckhölm, vid kröninga, och sexti
med; — men nu ä’ det slut med gubben, nu duger jag
inte att vara med längre!

halvak. Nu skall 1 icke ärgre jer, gamle Kämpe!
Jeg vet hvad som duer, jeg!

kämpe. Nä, och det skulle vara?
halvar. Jo, en springdans, som Jörgen Åsen och
Karen Granliden dansar för oss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:51:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidriksgr/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free