Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vira
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
teknik, sättet att spela korten. Här inverka så många, så
tillfälliga och så olika omständigheter att hvarje försök till
fullständig klassificering af dem snart sagdt slutar i ett kaos.
Vi få därför nöja oss med att antyda några allmänna
regler för sättet att sköta spelet.
Man kan i vira spela antingen för att själf vinna en
bet eller för att förmå motståndaren att sätta en eller flere
betar. Hvilketdera af dessa spelsätt man bör använda, kan
vara svårt nog att bestämma; bäst är att låta korten och
situationen afgöra, hvilketdera sättet är lämpligast. Är
man garderad i alla färger och har dessutom ett par tvåor,
är detta goda drifkort, d. v. s. kort, lämpade att drifva
upp spelet med utsikt till att den spelande skall gå bet.
Men naturligtvis måste man vara försiktig, ty sådana kort
ha föga betydelse såsom underlag för ett eget spel. I hvarje
bet, som finnes uppskrifven och öppen på protokollet eller
ligger i pulangen, äger hvarje spelare en tredjedel. Tager
han nu hem en bet, blir hans vinst de två tredjedelar som
förut tillhört hans motspelare. Drifver han åter spelaren
att sätta en bet, blir hans vinst endast den tredjedel, som
tillkommer honom af hvarje bet, som sättes. Under sådana
förhållanden kan det visserligen synas fördelaktigare att
själf vinna en bet, men man får ej glömma, att det också
finnes utsikt för spelaren att sätta två, tre, fem, ja ända
till tio betar. Sätter nu spelaren två betar, har därigenom
motspelaren vunnit tvåtredjedels bet, eller lika mycket, som
om han vunnit spelet. Sätter spelaren tre eller flere betar,
blir spelet för motspelaren fördelaktigare, än om han själf
fått behålla det. Har man en god entré till ett spel, bör
man naturligen bjuda detta spel; man är ju då själf skyddad
på samma gång man möjligen kan narra motspelaren till
ett spel på svaga eller rent af dåliga kort.
Naturligen måste spelarens och de båda motspelarnes
köp och spelsätt blifva mycket olika. I lägre köpspel
såsom begär, turné 6 eller sjuspel, spela handkorten, som vi
ofvan nämnt, en rätt viktig roll. Spelaren bör därför, så
framt ej trumfentréen är alltför dålig, vid köpet ej kasta
t. ex. kung och dam i en färg, och alldeles bestämdt bör
detta åtminstone ej annat än undantagsvis äga rum i turné,
där de goda handkorten vid ett möjligt omturné kunna
blifva goda trumf. Får man vid turné en dålig färg, bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
