Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. En gångare så god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ägare tjäna in den nätta summan av 15,000
kronor.
Fogg tog saken kallt. Han föreslog nu hinduen
att sälja elefanten och bjöd genast 20,000 kronor
för honom. Ägaren förklarade visserligen, att han
inte till något pris ville sälja Kioni, men hans giriga
blickar visade, att han blott önskade få så stor
köpeskilling som möjligt.
Översten tog Fileas Fogg avsides och rådde honom
att väl betänka sig, innan han ytterligare stegrade
sitt anbud. Fogg genmälde, att han hade betänkt
sig, men att om han så skulle betala tjugu gånger
så mycket för elefanten, skulle han ha den — ty
han behövde den.
Och så bjöd han 25,000, 30,000 kronor. Hinduen
vägrade. 35,000 kronor? Nej. 40,000 kronor?
Fortfarande nej. 45,000 kronor. Hinduen tvekade. 50,000
kronor!
Då slog han till.
Passepartout hade följt hela detta uppträde med
ängslig spänning. Han var ömsom röd, ömsom blek.
Då köpet var avslutat, utbrast han:
— Det var gräsligt vad elefantkött måtte vara
dyrt!
Nu gällde det blott att få tag i en lämplig förare.
Det gick lätt nog. En ung parser med klokt
ansikte erbjöd sin tjänst och blev antagen av Fogg,
som för att sporra honom lovade honom en
storartad lön.
Föraren lade nu ett täcke på elefantens rygg och
fäste på ömse sidor en korg, som just inte erbjöd
någon synnerligen bekväm sittplats.
Fogg erbjöd översten en plats på Kioni — en
person mer kunde ej i nämnvärd grad trötta den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
