Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. En syn i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Av stål! sade Passepartout, stolt å sin herres
vägnar.
Fransmannen tillagade en enkel frukost, och vid
middagstiden bröto de åter upp.
Landskapet antog nu en mera vild prägel. De
foro ej längre genom stora skogar utan genom
dungar av tamarinder och dvärgpalmer, som
omväxlade med stora, torra, nakna slätter, i vilkas
utkanter man skönjde spensliga, lågstammiga träd och
stora klippblock. Hela detta område, som sällan
genomfares av resande, är bebott av en vild
folkstam, som genom ett strängt vidhållande av den
gammal-indiska religionens alla egendomliga bruk
blivit grym och blodtörstig. Engelsmännens välde
har ej kunnat vinna fast fot i dessa trakter, som
lyda under rajas, vilka äro nästan omöjliga att kuva
i dessa svåråtkomliga tillhåll inne bland
Vindhya-bergen.
Allt emellanåt såg man på avstånd band av
infödingar med ett lömskt utseende; de gjorde hotande
åtbörder, när de sågo elefanten lunka framåt. Föraren
höll sig på så långt avstånd från dem som
möjligt av fruktan att råka ut för obehag. Högst få
djur syntes till; endast några enstaka apor, som togo
till flykten, under det de visade tänder och gjorde
löjliga grimaser och höga luftsprång, som i synnerhet
roade Passepartout, där han satt och skumpade
på elefantens rygg.
Vid åttatiden på kvällen hade de hunnit över
högsta kedjan av Vindhya-bergen och gjorde halt i
en förfallen hydda på norra sluttningen. De voro
nu halvvägs.
Natten var kall. I det inre av hyddan uppgjorde
föraren en eld av torra kvistar. Kring denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
