Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Virvelstormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag tror, att det skulle vara bäst, om vi sökte
hamn på kusten, ers höghet! sade han tveksamt.
— Det tror jag också, sade Fogg.
— Nå! Vilken då?
— Jag känner bara en.
— Vilken, ers höghet?
— Shanghaj!
Först stod John Bunsby mållös. Han förstod ej
strax all den ihärdighet och fasthet, som låg i detta
svar. Så gick där upp ett ljus för honom, och han
utropade:
— Ja visst! Ers höghet har rätt. Vi måste fram
till Shanghaj.
Han gick åter till rodret, och Fiskmåsen styrde
fortfarande norrut.
Det blev en fasansfull natt, och ett under var det,
att ej kuttern kantrade. Flera gånger var den också
nära däran, och allt skulle ha spolats över bord,
om det ej varit så väl surrat. Med möda kunde de
resande hålla sig fast. Aoda var som sönderbråkad
i alla leder, ehuru hon ej yttrade ett ord av
klagan. Mer än en gång ställde sig Fileas Fogg
framför henne och tog emot den inbrusande störtvågens
första anbrott. Fix fräste och spottade, när han fick
näsa och mun fulla av det salta skummet. Det var
en lång natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
