Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Passepartout vaknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
första-klass-hytter voro oupptagna, ehuru de blivit
hyrda. Det var de, som beställts för Fileas Fogg
och hans följeslagarinna.
Tidigt följande morgon sågo
fördäckspassagerarna till sin stora förvåning en man komma upp från
andra klassens avdelning. Han gick ostadigt, hans
hår var rufsigt och tovigt, hans blick slö och
stirrande. Han slog sig ned på en bänk och försökte
synbarligen få klart för sig, var han kunde vara.
Det var Passepartout i egen hög person, han själv
och ingen annan.
Vad hade hänt honom?
Så fort Fix hade givit sig i väg från
opiumnästet, togo två uppassare med vanlig raskhet den
stackars Passepartout, som sov som ett gott barn. och
lade honom på britsen bland de andra offren för
det sömngivande giftet. Här låg han i tre timmar.
Men även under bedövningen förföljdes han i
drömmen av en kvalfull oro, en oklar känsla, att han
skulle uträtta något, och snart vaknade han. I
början visste han varken ut eller in, men småningom
kom han till insikt om, att han ej uppfyllt sin plikt
att underrätta sin husbonde om ångbåtens avgång.
Han steg upp och försökte gå. Visserligen måste
han emellanåt stödja sig mot väggarna; väl stod
han ibland på fotterna, ibland på huvudet, men han
kom ut ur det ohyggliga kyffet, och livad av den
friska luften, började han springa mot hamnen,
under det han alldeles som i sömnen ropade: Carnatic!
Carnatic!
Ångaren låg färdig att gå. Passepartout behövde
icke taga många steg: han ilade ut på flottbron,
tumlade över landgången och föll ned som en ullsäck i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
