- Project Runeberg -  Världens herre /
35

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lord Hope

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

__35 __

- Nej, svarade lorden med en ny rysning, rnen min
fars mördare.

- Mördare! utropade dön Lotario bestört. Och ni
har er fars mördare i ert hus?

Lorden svarade icke. Nästan darrande gled hans
blick från fönstret ned på jorden. Därefter sänkte han
huvudet och gick långsamt framåt för att öppna porten,
bakom vilken en gångstig slingrade sig utför berget ned
till viken.

När de båda männen halvannan timme därefter
återvände samma väg, kastade spanjoren ånyo en skygg
blick upp till fönstret. Ansiktet var försvunnet. Om
lorden blickat dit, hade don Lotario icke märkt. Han
talade om likgiltiga saker.

Middagen väntade dem. Den var serverad endast
för två. Aldrig förr hade den unge spanjoren suttit
vid ett så rikt bord. De flesta av de läckerheter, som
stodo framför honom, voro honom alldeles okända.
Lorden själv åt blott föga och slog endast några
droppar vin i de vattenglas, han lät giva sig. Don Lotario
däremot gjorde skäl för sig. Samtalet rörde sig även
nu kring sådana ämnen, att han då och då kunde inflika
ett ord. Lorden begärde nämligen upplysning av
honom om åtskilliga förhållanden i California. Likväl
hade don Lotario tillfälle att märka, att lorden redan
förut var väl underrättad om dessa förhållanden, och
hade han haft skarpare blick, skulle han tydligen märkt,
att lord Hope ofta lät honom tala blott för att icke
synas ensam föra ordet. Halvt berusad av de eldiga
vinerna och det intryck, hans sällsamme värd gjort på
honom, steg slutligen den unge mannen upp för att taga
avsked.

- Dröj ej för länge med ert besök, mylord, om jag
får bedja, sade han. Ni vet, att det för mig är fråga
om en viktig sak, en h j ärteangelägenhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free