Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lord Hope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_46 -
avlastade förråden och återvände lika hastigt, som de
ankommit.
En halvtimme senare syntes en ensam man vid
vakten. Han bar en hatt med breda brätten och lång
kappa. Vakten frågade vad han ville.
- För mig till eder anförare, sade mannen.
- Han är sjuk.
- Jag vet det, men jag vill ändå tala med honom.
Jag är lord, Hope.
- Densamme som sänt oss livsmedlen.
- Densamme.
- Då passerar ni fritt, mylord. Tältet på vilket
fanan står, är vår anförares tält.
Långsamt gick lorden genom lägret. En rik, livlig
tavla utbredde sig för hans blickar. Ännu voro alla
sysselsatta med att tillreda eller förtära kvällsmåltiden.
Stora eldar brände överallt, över dessa hängde kittlar,
kring vilka karlar och fruntimmer voro sysselsatta.
Flertalet av männen voro kraftiga karlar, många yngre
däribland. Fruntimren voro enkelt klädda och de flesta
av dem icke vackra. Högst få hade uppnått trettio år.
Många barn funnos även. I det hela var anblicken ej
tillfredsställande, dock syntes en uppfriskande kraft och
livlighet genomgå hela lägret. Några sjöngo, andra
pladdrade och skrattade. Lorden hörde stundom grova
amerikanska uttryck. Men i det hela syntes tukt och
ordning råda i hela lägret.
Han kom utan hinder ända fram till det stora tältet
där fanan stod och just som han ville inträda kom
Wipky därifrån och stängde vägen för honom.
- Ni mylord? sade den gamle. Vad förskaffar oss
denna ära?
- Jag vill tala med er anförare.
- Han skall bliva glad. Han finner edert vin
alldeles förträffligt. Men ni kommer ju ensam?
- Ja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
