Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Mormonbruden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 67 -
gänget, denna brist på allt som jag sedan min spädaste
barndom lärde i klostret under umgänget med de
älskvärdaste flickor - allt detta lät mig känna, att jag aldrig
kunde bliva lycklig bland detta folk! Ja, om än
Wolfram varit mitt allt i allom! men han hade för
längesedan upphört att vara det. Så vidrigt och oangenämt
detta sällskap var för mig, så angenämt syntes det vara
för honom. För honom tycktes dessa vilda människor
passa, som voro begivna på allt dåligt, men ingenting
som kunde komma under benämning av kultur eller
sedlighet. Han satt och drack med dem, spelte kort
och grälade. Ofta såg jag honom tidigt på dagen
halv-drucken ragla genom gatorna. Jag kunde ej göra
honom förebråelser; hade jag någon rätt därtill? Och
det värsta var att detta liv tycktes behaga honom.
Mormonerna erkände hans bildning, hans överlägsenhet.
Wolfram sjönk med varje dag allt djupare.
Vad jag led under denna tid, mylord, det kan jag
icke beskriva. Jag insåg klart och tydligt, att mitt
första steg i världen varit ett felsteg. Men vart skulle
jag vända mig? Var söka hjälp och tröst? Denna
nya värld var ej mera främmande för mig än mitt
fädernesland, men den var dock främmande! Fly?
Varthän? Jag såg ingen utväg!
Vid denna tid gjorde Wolfram mig det förslaget att
vi skulle gifta oss innan tåget bröt upp mot västern.
Jag hade med rädsla väntat detta. Jag frågade
honom, huru vi skulle bliva trodda, då mormonerna ej
brydde sig om katolska präster eller vigsel? Han såg
förundrad på mig. - Vi bliva trodda efter
mormonernas sed. Är det icke nog för dig? sade han därpå. -
Nej, nej! svarade jag honom under en ström av tårar.
Det enda jag fört med mig från den gamla världen,
är min religion. Jag skall icke låta taga den ifrån mig.
Och tror du väl, Wolfram, att jag skulle kunna foga
mig efter dessa människors bruk? Tror du inte att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
