Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Don Lotario reser till Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 89 -
- Så hör då lord! sade han. I förrgår natt, då jag
sov så gott och lugnt, väcktes jag hastigt av klara
eldsken och ett vilt buller. Jag sprang upp, grep efter
mina vapen, jag tänkte på ett angrepp - men innan
jag hunnit bemanna mig, inslås en fönsterruta; en röd
djävul inspringer i mitt rum, jag är bunden, fängslad i
ett ögonblick. Man bortsläpar mig. Jag skriker som en
galning efter hjälp, efter räddning, uppfordrar mitt folk,
att hämnas mig. Allt förgäves. Man förer mig vidare,
kastar mig till marken och låter mig ligga. Ack,
mylord! ni har ingen aning om vad, som försiggick i mitt
bröst. Framför mig låg min hacienda, arvet efter mina
föräldrar, - stället där jag hoppades att bliva så
lycklig - där slogo nu lågorna ut ur alla fönster, där såg
jag överallt de röda djävlarna hotande, och rasande
förstöra, plundra och bortföra allt, under det jag låg
vanmäktig på marken. Mitt hämnderop bortklingäde
bland lågornas sprakande, murarnes rammel och
rövar-nes jubelskrän! Allt, allt, mylord, förstörde de. Det
hade ej allenast varit dessa hundars mening att utplundra
mig - de ville tillintetgöra mig, ruinera mig för alltid.
Ingen sten läto de kvarligga på den andra, inget
redskap blev skonat, plog, hackor, spadar, blevo
bortsläpade, eller kastade i elden eller i floden. Vilken
oförskämdhet! Och allt detta åsåg jag, bunden till
händer och fötter, och när morgonen kom, låg min vackra
hacienda i ruiner, jag var en fattig, eländig man, jag
hade icke räddat något mera, än det nakna livet och
dessa tarvliga kläder!
- Förskräckligt! sade lorden deltagande. Och edert
folk blev det dödat, eller hur?
- Nej, ingen enda man sårad, det är oförklarligt!
sade dön Lotario utom sig. Det såg ut som dessa
djävlar endast föresatt sig att ruinera mig. Ack, vårföre ha
de låtit mig behålla livet? Jag kunde gärna offrat det,
blott jag sluppit överleva denna sorg. Nej, man har ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
