Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Don Lotario reser till Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 92 -
- Ni skall bliva lugnare med tiden! tröstade lorden.
Men fortfar, min vän.
– Vad har jag mera att omtala! sade Lotario.
Hennes fader, dön Ramirez, ville ej ta ifrån mig allt hopp.
Han utbad sig betänketid - en dag, tjugofyra timmar!
Jag återvände till min förstörda hacienda, irrade
omkring vid brandstället, grät, förbannade livet, allt -
och, mylord, jag förstår än i dag icke, att jag ej blivit
vansinnig. Kvällen kom, jag kastade mig på marken,
jag hade ej en gång tak över huvudet. Mitt folk var
i don Ramirez hacienda; men jag ville icke, jag kunde
ej tillbringa någon natt mera i detta hus. Jag lade mig
på jorden i den fuktiga daggen, och avvaktade vaken
morgonen. Jag stapplade till don Ramirez. Även
hoppades jag, ännu ansåg jag för omöjligt att man ville
bortjaga mig som en gammal hund. Ja, jag tänkte till
och med ännu därpå, att Rosalba hade handlat av
ädelmod, att hon verkligen var övertygad, att jag borde
skaffa mig en rik hustru. Nog av, jag gick till dön
Ramirez. Han emottog mig kallt och likgiltigt, sade mig
att Rosalba var en smula illamående, men lät önska mig
lycka för framtiden, och att han gav mig det rådet, att
fara till Mexiko, för att sälja min egendom. För övrigt
var han även beredd att köpa den för trettiotusen dollar.
Nu visste jag nog, mylord. Men jag behärskade mig,
jag blev lugn. Jag frågade honörn endast om han kunde
låna mig en häst, och han gav mig en till skänks; den
äldsta och sämsta. Jag tänkte endast på er, mylord.
Vi hava ej länge varit bekanta, men ändå kände jag,
att jag först måste skynda till eder. Ni sade ju mig
helt nyligen, att ni endast hade mitt bästa till ögonsikte.
- Och jag säger det än i dag, Lotario, sade lorden,
läggande sin hand på Lotarios skuldra. Betrakta ni
allt som skett, såsom en skickelse av försynen.
- Försynen? sade spanjoren förvånad. Det kan
jag knappast. Vilket ändamål?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
