Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Daharas grotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 128 -
made klar, ständigt inkommo nya risbuntar mellan de
glödande murarna vid ingången, en kvävande luft spred
sig långsamt åt det inre, framgående först längs taket,
sedan sänkande sig djupare. Albert förlorade ett
ögonblick sin själsnärvaro. På en sådan död hade han ej
varit förberedd!
Nu påminde han sig, vad scheiken hade talat om
en annan utgång. Mitt ibland det förfärliga
jämmerskriket, som brusade likt ett upprört havs bränningar
runt omkring honom, uppsökte han scheiken. Redan
var han omgiven av en förfärlig rök, redan slocknade
det sista ljusskenet i denna otrevliga underjord, han
kände att han trevade sig fram över människokroppar, han
hörde vilda förfärliga skrik runt omkring sig - men
ännu såg han scheiken, ännu var han tätt intill honom,
ännu fladdrade anförarens vita mantel, kring vilken
några andra kabyler hade samlat sig, strax framför
honom.
Vad som sedan hände, kunde Albert med största
möda påminna sig, och endast som en förfärlig dröm.
Han påminde sig, att han trott sig vara i helvetet, och
kämpat med kabyler och kabylkvinnor, som under
dödskampens raseri sönderskuro varandra, att en
kvävande ånga täppt hans strupe och att han slutligen
kommit i en trång gång varest härskade ett fullkomligt
mörker. Endast som från långt håll trängde bullret av
steg och röster till hans öron, och gav honom en
anvisning varåt han skulle vända sig. Överallt hade
röken förföljt honom, tills han slutligen såg ett svagt
ljussken över sig, och ett par vanmäktige bredvid sig,
sedan hade han nedsjunkit vanmäktig, endast väntande
på döden.
Men för en vanmäktig krigare, gives intet bättre
väckningsmedel än knallen av skott, och detta hörde
Albert i sin närhet. Han uppslog ögonen, och stödde
sig på armen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
