- Project Runeberg -  Världens herre /
146

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Judith

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 146 -

bert såg nu lejonet. Det stod lugnt vid en buske och
tycktes vilja vänta att få se om detta alarm skedde för
dess skull. Därpå gick det långsamt framåt; det
försmådde att dra sig tillbaka bland buskarna.

De främsta av kabylerna voro helt nära det. Två
av dem, drivna utav sin iver, avsköto sina bössor.
Kulorna träffade ej, de nådde troligen icke ens fram. Men
lejonet blev skyggt. Det vände huvudet tillbaka,
skakade på manen och travade därifrån, först långsamt, sedan
allt raskare och raskare.

Nu kunde Albert ej styra sig längre. Han gav
hästen sporrarne. Han skyndade förbi de andra.
Lejonet markte honom och sprang nu i reguliera satser
framåt. Den rätta jakten, lejonets förföljande, tycktes nu
begynna. Albert lade sin bössa framför sig över
hästens huvud och tryckte sporrarna ännu djupare i dess
sida.

Tio minuter jagade hela skaran med AlbertJ spetsen
efter lejonet. Detta hade nu kommit till foten av en
klippaktig upphöjning. Med ett kraftigt hopp sprang
det upp på spetsen därav, och stannade där, liksom
försmådde det att fly vidare, kastande en blick på sina
förföljare.

Det var verkligen ett vackert, kungligt djur. Huru
stolt stod det icke där, skakande sin man och slående
väldiga cirklar med svansen. Huru blickade det icke
över kabylerna! En gång syntes det fundera på att fly.
Men snart rättade det upp sig stoltare och bjöd fienden
spetsen.

Albert syntes ej hava väntat att lejonet skulle
stanna. Han hade ej hållit in sin häst, och var i ett
ögonblick vid foten av klipphöjden, knappt tjugo steg Iran
lejonet, nästan under detsamma. Han överlade ett
ögonblick, om han skulle draga sig tillbaka från denna
farliga ställning. Men därpå lyfte han beslutsamt bos-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free