Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Judith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_149 -
såg på det dödade lejonet. Det tycktes som man ville
låta det kvarligga orört, som om nian ej ville ta vara
på dess präktiga hud. Han ville fråga, men
kabyler-nas tystnad föreföll honom misstänkt. Han vågade
det icke.
Han red långsamt framåt, fore och efter honom
hade kabylerna sammanskockat sig. Ingen red vid sidan
om honom. Albert såg väl, att man med avsikt
undvek honom. Vad hade då blivit upptäckt?
Sålunda varade det en timme. Efter en kort
rådplägning, som anföraren höll med sitt följe, vände sig
tåget mot en liten palmlund i närheten. Där syntes
man vilja slå upp lägret. Man fortsatte således icke
resan. Varför? Albert insåg att han var upptäckt,
det kunde ej vara annorlunda. Men huru hade det
tillgått? Varför så hastigt?
Kabylerna gingo hotande och dystra till de vanliga
arbetena, sorn åtföljer lägrets uppslagning. Till och
med på dem tycktes denna upptäckt vila tungt. Albert
fann, att dem som varit förtroligast med honom, nu
undveko honom ivrigast, till och med ej skänkte honom
en blick.
Men nu skulle han få förklaring, ty skarans anförare
trädde fram till honom.
- Nå, vän? frågade han kallt och lugnt, men med
en blandning av hån, huru långt hava vi ännu till
Ach-met-Bey?
- Jag vet det icke så noga, svarade Albert med
lugn. Men vi skola snart finna honom.
- Tror du, giaur, sade araben, att du ännu vågar
narra oss?
Detta var rena sanningens språk. En blick av
dödligt hat sprutade mot Albert ur kabylens ögon. Skulle
han ännu längre spela sin roll? Men framför allt måste
han veta, vad som hade framkallat denna förändring^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
