- Project Runeberg -  Världens herre /
151

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Judith

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 151 -

sig i lunden. Där tvättade han blodet av sitt ansikte.
Då kvällen kom, insvepte han sig tätt i sin burnus och
lade sig ned, obekymrad om hela världen och sin
framtid.

Det var en mörk natt. Månen lyste ej, och
stjärnorna glimmade endast sparsamt mellan palmernas toppar
som höjde sig mot himmelen över den sovande. Albert
sov tämligen hårt och lugnt. Men tidtals
uppvaknade han. Det måtte kvarstannat något av förra
dagens oro i hans nerver. Dock var det alltid blott
ett ögonblicks uppvaknande.

Plötsligen hörde han en röst tätt intill sitt öra och
märkte franska ord. Han trodde sig drömma. Han
ville uppresa huvudet, men en mjuk hand tryckte det
ned igen.

- För Guds skull rör er icke, ni gör oss bägge
olyckliga, viskade en fruntimmersröst.

Albert hade nu fullkomligt vaknat. Jämte sig, längs
efter marken, såg han en människofigur liggande. Den
befann sig nästan omedelbart bredvid honom. Han
tyckte sig känna dess andedräkt.

- Min Gud, vem är ni? frågade han tyst. Vem
tilltalar mig här på mitt modersmål?

- Jag är Judith, dotter till Eli Baruch Manasse,
svarade rösten. Är det möjligt att rädda er, så vill
jag försöka det. Det är min plikt.

- Min Gud, vad säger ni? sade Albert, förvånad.
Vänd om igen, innan man upptäcker er.

Jag har icke kommit för att så lätt låta avvisa mig,
viskade judinnan. Hör på mig, men var lugn, jag
besvär er i Guds namn. Tills i dag hade jag ingen aning
om att något förhållande var oss emellan; jag
bekymrade mig lika litet om er som om kabylerna. Men
i dag, då ni dödade lejonet, erfor jag av en utav våra
tjänare - under det min rövare och tyrann avlägsnat
sig - att ni var en fransman. Han meddelade mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free