- Project Runeberg -  Världens herre /
154

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Judith

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 154 -

skulle uppsöka kabylen som väntar er, och då han är
en fiende till mitt fädernesland, skulle jag döda honom,
utan att göra mig samvete däröver. Då skulle ni följa
efter mig, och vi skulle fly tillsammans. Men på detta
sätt kan jag ej antaga er plan. Jag tackar er. Ni har
tusenfalt gottgjort vad eder fader felat emot mig. Men
vad skulle ni tänka om en man, som kvarlämnade en
svag kvinna hjälplös i händerna på dessa människor,
blott för att rädda sig själv! Vad skulle mina
kamrater säga?

- Ack, tala ej så! viskade judinnan enträget
bedjande. Tänk ej därpå! Ni skall bliva räddad, och
mig skall ingen skada ske, förlita er därpå och avslå
ej mitt förslag.

- Det vore ändå en möjlighet! sade Albert. Om
kabylen hade tre hästar, eller om han ville bekväma
sig att ta upp mig på sin häst. Då kunde vi fly alla
tre tillsammans.

- Nej, nej, jag tror icke han skulle gå in därpå!
viskade Judith. Jag ber och besvär eder, förlora ej
den dyra tiden. Varje kvart är dyrbar för eder,
kabylen väntar mig redan.

- Må vara, sade Albert beslutsamt. Jag flyr icke
ensam, jag kunde ej försvara det för mitt samvete.
Likväl tackar jag er av allt hjärta. Fly ni, och måtte ni
lyckligt ernå edert mål.

- Ni tillbakavisar mig. Det är rysligt! suckade
Judith. Ni föraktar mitt råd, liksom ni föraktar mitt folk.

- Nej, vid Gud, bedyrade Albert. Men mitt
beslut står fast. Intet kan ändra det. Jag flyr ej härifrån
utan eder. Även jag har icke uppgivit allt hopp. Även
mig skall erbjudas ett tillfälle att fly, då vi först äro
närmare fransmännen. Och aldrig, fröken, skall jag
glömma den uppoffring ni velat göra för mig. Förlåt
mig att jag ej kan antaga edert storsinnade förslag. Vo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free