Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Samum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 157 -
des icke flytt, hon hade hållit ord. Hon hade visat
en ståndaktighet, som Albert icke väntat.
Det gjorde den unge mannen ont. Det hade varit
honom kärt, om Judith räddat sig. Han kunde ej bistå
henne, det insåg han. Men han bar desto mera aktning
för henne. Hon tycktes besitta en karaktärsstyrka, som
Albert funnit hos få fruntimmer. Skulle hon duka
under för despotismen hos en kabyl, som uti henne ej
såg annat än kvinnan, som hade retat honom med
sinnlig skönhet?
Så tänkte Albert på morgonen. Men småningom
begynte hans tankar att slockna liksom en låga vilken
saknar näring. Även på honom utövade luftkvalmet
en dövande verkan. Svetten neddröp långsamt och i
stora droppar från pannan. Musklerna blevo slappa.
Handen förmådde ej hålla tyglen. Han lät den vila
på hästens nacke. Han trodde sig falla ur sadeln.
De voro nu långt borta ifrån palmskogen, på en
slätt. Så långt ögat kunde se, fann man endast den
darrande tunga luften, den rödaktiga himmelen, den
matta solskivan. Man såg knappt de främsta ryttarnes
figurer. Det föreföll Albert som om han såg hela
naturen igenom i ett tjockt färgat glas. Han anade att
något förfärligt förestod, sannolikt någon av dessa
förskräckliga stormar, som bruka tillintetgöra hela
karavaner, ja hundratals resande.
Ett doft mullrande och en darrning under hästarnes
fötter, uppryckte honom något. Han hörde ett avlägset
dunkande på marken likt språnget av vilda djur. Han
tyckte även att en väldig kropp flög förbi på sidan.
Därpå blev allt tyst.
Men blott för några minuter. Samma dova ljud
förnyades om igen på flera håll. Hästarne blevo oroliga.
Än var det ett darrande skrik som trängde genom
luften, än en otäck dov ton. En antilop sprang nu,
liksom jagad av en demon, pilsnabbt mitt igenom tåget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
