- Project Runeberg -  Världens herre /
182

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Valentine Morrel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 182 -

dela er det, som för våra bekanta icke är någon
hemlighet, svarade Valentine. Jag förutsätter, att ni i eder
dåvarande ställning visste vad som försiggick i vår
familj.

- Något, men oredigt, svarade fullmäktigen. Jag
vet endast, att ert hus var ett dödens hus.

- Ja, det var det! sade Valentine och syntes av
denna påminnelse vara livligt rörd. Ännu på år och
dag kunde jag icke för någon omtala dessa händelser,
men nu har jag blivit lugnare och jag skådar försynens
hand i vad som då syntes mig förfärligt, obegripligt
och omänskligt. Ni vet kanske icke, att min fader
var två gånger gift. Den första gången i Marseille,
när han var statsfullmäktig där, med Renée de
Saint-Méran. Hon var min moder och dog tidigt. Då hon
var rik, tillkorn mig från hennes sida en stor
förmögenhet. Min fader gifte sig ånyo med en ung och vacker
fru. Han hade en son med henne. Jag å min sida hade
visst icke uti henne återfått min moder, och till och
med min fader vågade knappt tillstå för mig, att han
ännu älskade mig. Jag kände mig överflödig i min
faders hus, tills slutligen tillfället lät mig göra
bekantskapen med Maximilien Morrel. Den unge kaptenen
hade egentligen inte tillträde i vårt hus, likväl träffades
vi ofta hemligt. Men vår kärlek var ej lycklig. Jag
var bortlovad till en ung man, Frans d’Epinay. Min
far och min mor önskade att jag skulle gifta mig med
honom. Jag hade därför intet annat skydd i vårt hus
än min gamle farfar, Noirtier de Villefort.

- Jag vet, sade fullmäktigen, som hörde på med
uppmärksamhet. Han var lam, så att han icke en gång
kunde tala.

- Ja visst, men vi förstodo varandra väl. Endast
till honom hade jag förtroende, men min kärlek vågade
jag ej yppa f Or honom. Han var dessutom vårdslösad
av min fader, och min styvmoder, och jag fruktade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free