Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Valentine Morrel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 184 -
dörr i väggen öppna sig och greven av Montecristo
syntes för mig. Vad han sade mig kommer jag ej ihåg.
Jag vet blott att han sade mig, att jag skulle förhålla
mig lugn, vad som än måtte hända.
Jag dog, åtminstone trodde alla det, även Morrel.
Jag vaknade först åter i vår familjegrav, och då jag
uppslog ögonen, såg jag greven av Montecristo
framför mig. Han talade några tröstande ord, tog därpå
mig i sina armar och bar mig ut i fria luften. Det var
natt. Han lyfte mig upp i en vagn, och förde mig till
sin bostad, varest en förtjusande kvinna, en ängel i
godhet och skönhet, emottog och skötte mig. Därpå reste
jag med dem till söder till ön Montecristo.
- Besynnerligt! i sanning, utbrast statsfullmäktigen
skakande på huvudet. Och där fann ni kapten Morrel?
- Där fann jag honom, svarade Valentine, och
småningom erfor jag även, huru allt tilldragit sig. Max hade
trott mig vara död, och hade velat döda sig själv. Men
greven hade tagit det löftet av honom, att han skulle
dröja en viss tid. Jag fick även veta att greven var
mindre belåten med Morrels böjelse för mig. Ty
greven hatade hela min släkt, och isynnerhet min fader.
Men min kärastes olycka och förtvivlan, hade rört
honom. Och då han förut visste hela ’förhållandet, hade
han beslutat att rädda mig. Men förhållandet var
följande.
Min styvmoder var mörderskan. Hon älskade sin
egen son med vansinne, och, då hon själv hade föga
förmögenhet att vänta, så ville hon skaffa honom min.
Men detta kunde endast ske om jag och alla mina
anförvanter dogo undan. Därför förgiftade hon mina
morföräldrar, och det gift som Barrois druckit, var
ämnat till pappa Noirtier. Slutligen skulle jag själv dö,
och greven räddade mig endast därigenom, att han
hyrde huset bredvid vårt, bröt upp en dörr i muren och
kunde sedan vaka över allt som hände mig. I stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
