Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Therese
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 210 -
Det beror således på er att träffa på en lycklig timma.
Under vilket namn skall man anmäla er hos mig?
- Jag heter Lotario de Toledo, svarade den unge
mannen. Och ni skall emottaga mig? Ni ger ju mig
edert löfte, icke såsom ett löfte, för att endast för
tillfället slippa ifrån mig?
- Fy! huru dåliga måste icke männen vara, som
bakom varje ord tro sig se en osanning! svarade damen.
- Och om så vore? Vi bliva så ofta narrade av
damerna! sade Lotario.
- Det var sant, jag hade glömt det, sade Thérese.
Dock här är min våning. Farväl min herre!
Hon tog sin arm tillbaka från hans, och ringde.
Dörren öppnades och hon försvann.
Don Lotario stod . utanför en stund och överlade.
Detta äventyr hade dock blivit ett helt annat än han
tänkt. Han betraktade huset. Det var stort och
ståtligt, ett av de vackraste på gatan. Det syntes vara
bebott av förmöget folk. Endast långsamt gick han
vidare. Han var nyfiken, att fortsätta denna bekantskap,
och få höra något om denna dam. Han måste i morgon
fråga abbé Laguidais. Men skulle han verkligen yppa
hemligheten för honom? Lotario beslöt, att rådgöra
med abbéen som ändå i allmänhet blivit honom
rekommenderad såsom rådgivare och faderlig vän.
- Detta var då verkligen ett äventyr! sade han
slutligen förnöjd och småskrattande.
Därpå svepte han sin överrock tätare omkring sig
och gick hem.
15. MOR OCH SON.
Idet huset på boulevard d*Italienne, som herr Loupert
så uppmärksamt hade betraktat, var denna afton
samlat ett litet sällskap. Det bestod av de väninnor, som
för baronessan Danglars funnos kvar, sedan hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
