Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Therese
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 221 -
de Villefort var min far, påminde jag mig även scenen
som greven av Montecristo spelade med eder i
sängkammaren och trädgården av det där huset i Auteuil,
som han hade inköpt. Jag minnes eder rörelse, jag
hörde sedan, då jag redan var baronen Loupert, att ni vid
rättegångs till f alle t fallit i vanmakt - jag skaffade mig
i Auteuil underrättelser och fick veta att på den tiden
en dam, som nu är baronessa Danglars bodde i huset
- och jag fann med säkerhet, att ingen annan än ni
kunde vara min moder. Huru djupt rörde och gladde
mig icke detta! En så förnäm, så älskvärd och så
olycklig dam. En dam, som av man och dotter blivit
övergiven! Ack, fru mor, var det icke en vink av försynen,
att ni fann mig just i det ögonblick, då ni förlorat er man
och er dotter?
Ännu en känslofull paus, åter förde Loupert näsduken
till sina ögon - och ännu alltjämt satt madam
Danglars kvar i sin förtvivlade stelhet och såg på honom som
om det varit ett spöke.
- Ni lär nu fråga, varför jag ej förr lytt mitt hjärtas
röst och uppsökt eder? fortfor baronen i gråtande ton.
Jag hade gärna gjort det. Men till en början var jag
ej viss på min sak, sedan var ni bortrest, så mina
efterforskningar i Auteuil icke avslutade, och äntligen ville
jag uppträda för edra ögon som en ordentlig och
rättskaffens man. Men jag kunde ej längre motstå mitt
hjärtas påträngande känslor. Jag måste slutligen
uppsöka er, jag måste se eder. Och ni, ni säger mig ju ej
ett ord?
Madam Danglars satt kvar på sin stol, bredvid henne
stod ett litet bord. Hon tycktes vilja falla. Hon grep
med handen efter bordet, höll sig fast och stödde
slutligen sitt tunga huvud i den högra handen; den vänstra
grep efter hjärtat. Loupert tycktes vilja hjälpa henne.
Men hon sträckte den vänstra handen så befallande emot
honom, att han, nästan bestört, åter nedsjönk i fåtöljen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
