- Project Runeberg -  Världens herre /
232

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Branden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ännu mer – det kunde ligga i hans avsikt, att låta
Morrel undergå denna prövning, detta lidande. Redan en
gång förut hade han gjort det. Då, när kaptenen trodde
Valentine vara död, då hade greven väntat tills Maximilian
verkligen ville döda sig – innan han förde den
älskade till honom. Greven hade velat veta om Morrels
smärta över förlusten av Valentine verkligen var
otröstlig. Nu kunde ju en dylik tanke leda greven.
Kanske han ville veta huru Morrel skulle bestå denna
prövning.

Nu väckte emellertid ett buller på dörren kaptenen ur
hans fantasier. Det kunde vara ronden, som ville visitera
fängelset. Det var ett slags ombyte; Morrel var
nöjd därmed.

Nyckeln vreds om i dörren, en person inträdde. Dörren
stängdes efter honom.

Morrel såg förvånad på den inträdande. Det var
ingen herre i uniform, ingen fångvaktare, ingen soldat.
Det var en man i hög kappa, med civil hatt som han
nu avtog.

– God afton, herr kapten! sade han. Hur är det
med eder? Jag hoppas, ej för illa?

Morrel såg skarpare på den frågande. Det behövdes,
ty den dunkla lyktan spridde endast ett svagt sken.

– Ack min herre, är det ni? Gud ske tack! utbrast
han. Jag har ofta tänkt på er.

Det var samme man, som en gång förut kommit till
honom, för att å grevens vägnar anmoda honom att
överbringa penningarna till London. Morrel hade
verkligen ofta tänkt på denne man, som han inte kände,
men ändå tycktes stå i nära förbindelse med greve
Montecristo.

– Jag tror det, sade främlingen, i det han slog upp
sin kappa. Eder belägenhet har blivit tråkig.

Morrel lämnade honom den enda stolen som fanns

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free