- Project Runeberg -  Världens herre /
244

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Branden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 244 -

- Nej, herr fullmäktig, svarade mannen» som
skälvde i alla lemmar.

- Öppna då en, lika gott vem den innesluter, sade
Frank-Carré. Vi måste därifrån ropa om hjälp.

- Och cellerna?

- Bliva stängda, tills befallning gives om deras
öppnande.

Väktaren skyndade förut, de tre männen följde efter
med en hast som under dessa förhållanden var lätt
förklarlig. Väktaren öppnade en cell och lät herrarna
inträda.

Frank-Carré skyndade strax till fönstret. Under
tiden kastade Morrel en blick på den fångne, som
bebodde denne cell. Han hade sprungit upp, överraskad,
från sin bädd, då han hörde dörren öppnas, och
stirrade nu på de inträdande med glasiga, förslappade
ögon.

Han var av kraftig figur. Hår och skägg hängde
stri-pigt omkring huvudet. Han bar vanliga fångkläder,
som Morrel ännu sluppit att få, emedan han ännu icke
var dömd. Han kastade skygga och lystna blickar mot
dörren. Sannolikt tänkte han genast på flykt, men i
nästa ögonblick fick han förklaring över varför han
blivit störd, ty det klara eldskenet inträngde igenom
dörren och han hörde det förtvivlade skriket om hjälp av
kamraterna från deras celler. En stråle av vild glädje
spred sig över hans ansikte och han blev stående lugn
i sin vrå riktande sina lurande ögon från den ene till
den andre, och avvaktande det gynnande tillfället, som
skulle erbjuda sig för honom.

- Dessa rutor! Jag hade glömt, att de äro
matt-slipade! sade fullmäktigen. Man kan inte se!

- Håhå! skrattade fången vilt. Ja, ja! jag har ofta
förargat mig däröver.

- Jag måste slå ut dem! det kan icke hjälpas! sade
Frank-Carré och stötte till rutorna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free