- Project Runeberg -  Världens herre /
304

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Kondoren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 304 -

- Ja, jag räknar ut, att du skulle blivit en mycket
god anförare! sade även kentuckern, men på fullt allvar.

- Nej, därtill passar jag icke, sade doktorn
skakande på huvudet. Mina svaga skuldror räcka ej till
därför. Vi behöva ungt, kraftigt och förståndigt folk.
Wolfram till exempel, om han vore ett par år äldre,
skulle bliva en präktig anförare.

- Jag tackar för hedern, men jag är icke ärelysten
nog, svarade Wolfram. Jag blir helst vad jag är.

- Det är ej heller frågan därom till en början, sade
Wipky. Men att en yngling som du, redan kan älska
ensamheten, det är mig en gåta. Vad har du här på
dessa klippor? Du har ej en gång vad Tiberius hade,
då han drog sig undan till Capri’s klippor, vin och vackra
flickor.

- Gamle narr, du tänker då icke på något annat!
sade Wolfram. Likväl har jag en käresta här.

- Verkligen! sade Wipky, för vilken detta
förhållande ej lät så osannolikt. Jag trodde det nästan.

- En käresta med tänder som kunna knäcka den
hårdaste nöt, med ögon som kunna se tio mil långt bort,
med fingrar, som kunna fasthålla ända till
ihjälkram-ning, och med hud fin och mjuk som fjäder! sade
Wolfram.

- Vid Moses och profeterna, din beskrivning
passar bättre in på en björn än på en jordisk kvinna! sade
Wipky.

- Vilja ni se min käresta, så kom! sade Wolfram.
Men ta er tillvara. Hon är mig inte trogen, till och med
då jag själv ser det. Hon drager gärna andra även till
sitt mjuka bröst. Kom!

Och utan att avvakta svar från de båda andra, som
voro förundrade, gick den unge mannen förut.

Vägen var obekväm och ledde till en ännu högre del
av ön. Men denna gången glömde doktorn, av pur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free