- Project Runeberg -  Världens herre /
310

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Kondoren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 310 -

gelns näbb. Dessutom fanns vid varje hake en lång
stark läderrem. Det hela var utan tvivel ett slags betsel.

Wolfram hade verkligen haft den äventyrliga och
storartade tanken, att betjäna sig av denna kondor som
häst, för att på densamma sväva igenom luften, ila fram
över land och hav?

Det såg så ut. Djuret hade blivit något lugnare
sedan betslandet var förbi. Nu hämtade Wolfram en bred
och stark lädergördel, som han spände om fågelns bröst
och i vilken befann sig ett handtag. Därpå lossade han
järnringen med vilken kedjan var fästad i berget, och
ökade kedjan med ett långt starkt tåg som han band i
ringen. Sannolikt skedde detta för att fågeln skulle ha
större frihet i sina rörelser. Och nu hoppade han upp
grensle på fågelns nacke, så att hans fötter vilade på
bröstet, fattade med vänstra handen i handtaget på
lädergördeln, tog tyglarne i den högra och lutade sig
fram över fågelns hals.

I början tycktes det som denne ville krossas under
den svåra tyngden. Men sedan utsträckte han sin
muskulösa hals skakade förargad vingarna och tycktes
vilja befria sig från sin börda.

- Håhå! Alltid samma gamla kapriser! sade
Wolfram skrattande. Och du vet ändå, att det inte hjälper!
nu framåt, GHp. Du skall i dag för första gången få
en smula större svängrum. Framåt!

Fågeln försökte några gånger, att höja sig. Men var
det av självsvåld, eller kraftlöshet, han sjönk alltid ner
igen. Slutligen tog han en djärv sats, bredde ut sina
mäktiga vingar och höjde sig några fot i luften.
Wolframs ansikte glänste av belåtenhet och vild glädje.
Hans långa hår fladdrade i vinden, alla hans muskler
voro styvare och mera spända.

- Nu till vänster, sade han och drog på vänstra
tygeln. Fågeln vände sig i själva verket åt vänster, eme-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free