Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Kondoren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 312 -
ken styrka i vingarna, då han detta oaktat försökte att
arbeta sig högre upp! Han utstötte ett hest, nästan
triumferande skrik, och Wolfram kände att han
avlägsnade sig från marken.
- Guds död! sade han. Jag vill se vem av oss, som
är herre!
Hans ögon sköto blixtar, hans läppar pressade sig så
hårt tillsammans, att de blevo bleka. Ådrorna i hans
panna svällde, och hans händer omknepo järnkedjan
hårdare, än om de varit järnkrampor. Sålunda stirrade
han upp till fågeln som hastigt rörde sina mäktiga vingar,
utan att därför komma längre. De fotsbreda
vingfjädrarna slogo Wolfram i ansiktet, men han frågade ej
därefter. Så småningom klättrade han högre uppför kedjan,
tills han var helt nära kondorens klor. Där väntade han
en sekund, tills fågeln ånyo sänkte sina vingar, samt
fattade då med högra handen den ena vingen. Detta
bröt kraften hos fågeln. Flaxande sjönk han nedför.
Men nu, då Wolfram utstötte ett triumferande skrik,
väcktes hela den vilda instinkten hos fågeln. Han ville
icke ännu avstå ifrån kampen om sin frihet. Wolfram
såg, att han högg efter honom med den starka näbben,
och utan att besinna sig ett ögonblick omkramade han
fågelns hals med sina bägge händer.
Nu började en strid, som, ifall den haft en åskådare,
skulle uppfyllt dennes själ med en hemsk beundran.
Det var en strid emellan en jättestark man och ett djurs
övermänskliga kraft. Fjäderkragen på kondorens hals
hindrade Wolfram att hålla sig riktigt fast och händerna
ville glida undan. Fågeln stretade emot med förfärlig
våldsamhet och med styrkan av djurisk förtvivlan.
Wolfram måste kasta sig på honom och nedtrycka hans
hals. En gång släppte han, till och med taget med
händerna, ty ett slag av fågelns högra vinge hade nästan
dövat honom. Kondoren ville flaxa upp, han hade
blivit fri. Men ännu en gång fick Wolfram tag i kedjan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
