- Project Runeberg -  Världens herre /
318

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Amelie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 318 -

mormonerna. Han var mycket flitig, omtänksam och
skicklig, samt hade snart förvärvat sig aktning i hela
kolonien. Hans namn var Bertois, och det sades att
han var infödd fransman. Redan detta ingav Amelie
ett visst förtroende till honom.

Emellertid skulle flickan gärna hava fördragit alla
svårigheter, om hon endast varit fullt säker på att
Wolfram ännu älskade henne. Hon kände att hon ännu en
gång kunde förlåta honom och anförtro sig till honom,
om han förbättrad vaknade ur denna kris. Men
skulle han helt och hållet överlämna henne till dessa
främmande människor?

Detta tänkte hon då hon satt ensam i sin kammare.
Hon anade icke att Wolfram stod några få steg ifrån
henne.

Denne stod under tiden utanför huset och såg dyster
och tankfull uppåt. Han visste att hans älskade
bebodde det rum, vars fönster ännu var upplyst. Han ville se
om hon ännu var vaken. Bredvid honom på kullen
var en lång stång, på vilken man upphissade
mormonerna flagga vid fästliga tillfällen. Med sin vanliga
vighet klättrade han nu upp behändigt och kunde tydligt
se in uti den lilla kammaren.

Fasthållande sig med armen om stången, satt han
länge och tankfull seende in i rummet. Huru blek var
hon icke, blekare vid ljusskenet, än vanligt. Huru
långa och vackra nedföllo icke hennes blonda lockar,
desamma lockar, som förr en gång fångat honom i sina
ljuva snaror! Det var hon, som förtroendefullt följt
honom över havet, som uti honom såg hela sitt stöd.
Väl hade han förut sökt avskaka sig all sentimentalitet
- men hjärtat var likväl mjukare än vanligt och i dess
inre framsköt en känsla, som han ej kunde göra sig
riktigt reda för, men som var smärtsam och bitter. Amelie
stod upp och strök bort sina lockar; därpå gick hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free