- Project Runeberg -  Världens herre /
323

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Amelie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 323 -

tillfälle att återvända till Frankrike. Det är er plikt.
Och jag begär, vid Gud, icke för mycket.

- Och ni vill resa till Frankrike utan mig? frågade
Wolfram dystert.

- Jag skulle icke hindra er att följa mig, sade
Amelie kallt. i

- Nå, då lär det vara bäst att ni kvarstannar här!
sade Wolfram bittert. Jag inser, att det är det
klokaste ni kunde göra. Mitt samtal är slut. Jag kom hit
för att göra detta förslag, och ni tillbakavisar det.

- Ja, jag tillbakavisar det, om ni icke går in på
detta villkor, svarade Amelie.

Wolfram dröjde en minut, därpå steg han hastigt upp.

- Låtom oss återvända, Amelie, sade han. Och om
det är sista gången vi sett varandra, så lev väl!

- Lev väl, Wolfram, sade Amelie, och hon måste
uppbjuda all sin förmåga för att visa sig lugn. Måtte
ni på ett annat håll finna det lugn, som ni ej kunde
ernå tillsammans med mig, och måtte edert samvete,
genom de välgärningar ni kanske ännu visar mot andra,
trösta er för vad ni felat mot mig.

De gingo tigande bredvid varandra tills de voro vid
dörren till det hus där Amelie bodde.

- Ännu en gång farväl, och lev väl för alltid! sade
Wolfram. Farväl Amelie! Gud -

Det låg något vilt, demoniskt i hans natur, som nu
hindrade honom att uttala välsignelsen, vilken
svävade på hans läppar. Han fruktade att synas svag. Han
ville ej låta göra sig mjuk.

- Gud välsigne er och förlåte er allt vad ni gjort!
sade Amelie med fast stämma, liksom hon ville fullända
den mening Wolfram icke uttalat. Måtte ni finna rö,
och snart!

Ännu ett ögonblick dröjde han. Slutligen besegrade
honom samma våld som drivit honom bort från sin
fö-delsebyggd, bort ur Europa, samma våld, som lät ho-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free