Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. En söndag hos mormonerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 337 -
Fortery, anföraren för de tre hundra. Här hade en
annan och äldre intagit platsen. Fortery räknades i
nya Jerusalem endast till de äldste, men hade ändå en
betydlig makt.
Därpå framtog församlingen sina psalmböcker och
sjöng en psalm på en i Nordamerika bekant melodi.
Intrycket av denna melodi var icke oangenämt. Man
hörde på stämmorna att den var övad genom mycket
sjungande. I allmänhet är sången lika utbredd i
Nordamerika som i Tyskland.
Härpå uppsteg en präst och läste en bön, varuti ej
felades mormonlärans argumenter, men som i
allmänhet liknade anglicanska kyrkans böner. Sedan sjöngs
ånyo en sång på livligare och vackrare melodi.
Hittills hade församlingen för övrigt varit lugn, ärbar och
from. Den skiljde sig alls icke från den tyska
gudstjänsten.
Nu uppsteg en annan präst och höll en lång
predikan. Den var i allmänhet rätt vacker, och beräknad
för en större allmoges fattningsförmåga. Predikanten
gav allmänna moraliska förmaningar, uppfordrade
bröderna och systrarna att vara arbetsamma och
läraktiga, uppmanade dem till tålamod och ihärdighet, och
avhöll sig helt och hållet från den fromma fanatismen
och angreppen på annorlunda tänkande, som äro så
vanliga bland andra kyrkors predikanter.
Gudstjänsten var även tillfället för sammanträden.
Predikan avhördes med största andakt och
gudsfruktan av församlingen. Men nu närmade sig det
ögonblick, då var och ens tunga kom i gång. En av
huvudprinciperna i mormonläran beror därpå, att den
rättroende kan bliva begåvad med Guds nåd, och att den
gudomliga nåden hos en var verkar och kan meddela
sig till andra. Mormonernas kultur ej allenast tillåter,
utan fordrar till och med att enskilda troende yttra sig
och meddela systrarna och bröderna de uppenbarelser,
V. H. I 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
