- Project Runeberg -  Världens herre /
345

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. En söndag hos mormonerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 345 -

- Håll! skrek Wipkv, som med möda kunde kväva
sin vrede och sin missräkning. Håll! jag har ännu en
invändning att göra. Ceremonien måste uppskjutas.
Jag tror mig våsra påräkna att man avhör mig.

- Nå tala då, sade profeten. Ingen kan förhindra
dig det. Vilka skäl har du>

- Jag kan endast i hemlighet meddela dem för de
äldste, och anhåller därför att förlovningen uppskjutes
till i dag åtta dagar, sade Wipky.

Det svntes att detta endast var en tom undanflykt,
och de flesta tyckte även så. Men doktor Wipky var
en ansedd och även fruktad man bland mormonerna.
Hans röst måste vinna gehör. Profeten rådslog med
de äldste.

- Förlovningen utsättes till nästa söndag, sade han
därpå. Vi skola till dess pröva alla grunder. Jasr
upplöser församlingen med min välsisrnelse. Gud skänke
eder sin välsignelse, nu och i evighet. Amen!

Församlingen ville stiga upp och åtskildas. Men
Wolframs plötsliga framträdande kvarhöll den. Den
unge mannen hade hastigt unostigit och grenom gången
som bildade sV mellan bänkarna skvndat fram emot
predikstolen. Där stannade han, och hans ställning var
så stolt, så utmanande, så full av förakt, att allas
blickar fästes med förundran på honom. Han riktade först
sina öcron på Amelie, som besvnnerhVt nos: varken var
blek eller upprörd, utan häftade sin blick lugnt och
stadigt på honom.

- Först nåsra ord till denna kvinna! sade han med
höer rost och hånfull blick. Hon har kommit med mig
från sitt fädernesland, hon har svurit mig trohet, och nu
då jag är färdig, att lämna detta elakhetens näste, visar
hon mig tillbaka, emedan hon blivit kär i en annan och
finner mier överflödig. Välan, Amelie, jag tackar er,
ni har rivit mig en srod lektion över kvinn o troheten!
Var ni lycklig och fröjda er med er blivande man, tills

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free