- Project Runeberg -  Världens herre /
380

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Striden - 25. Frestelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 380 -

- Amelie skall tacka er! sade Wolfram, då han såg
främlingen gå till sin häst.

- Icke någon tack! svarade denne avvärjande.
Och utan dröjsmål satte han sig upp på sin häst, gjorde
en avskedshälsning med handen, gav hästen sporrarne
och sprängde av därifrån.

25. FRESTELSEN.

Med läsarens tillåtelse återvända vi nu till Albert
Herrera, som om han vid det tillfälle då han störtade
ned, haft en gnista av själsnärvaro, eller medvetande
av sin belägenhet, skulle med ett glädjerop hälsat
den oförmodade händelsen, som drog honom undan
följderna av det förtvivlade ovädret, och icke med en
dödssuck.

Detta fall var det enda, som kunde rädda honom
och hans vackra väninna, och när han ånyo kommit
till besinning, och öppnat sina matta, brännande ögon,
anade han att så var förhållandet. Han befann sig
i en håla som var vid pass tio fot djup och vars
regelmässiga väggar lät förmoda, att den var bildad av
människohänder och ej av naturen. Han igenkände att det
var en förfallen cistern, sådana man ofta finner i
öknen och vilka tjäna till att uppfånga det obetydliga
regn som faller.

Men ehuru Albert gjorde denna anmärkning, och
ehuru en känsla av glädje genomfor honom, så var han
likväl för svag, för utmattad, att för ögonblicket
reflektera däröver. Han tillslöt ögonen och försjönk i ett
tillstånd av dvala och liknöjdhet.

Ovädret tycktes ännu icke hava givit efter, ty i sina
,drömmar tyckte sig Albert ännu höra samums tjutande.
Men då han för andra gången uppvaknade, såg han den
blå himmelen över cisternens öppning. Denna anblick
livade hans krafter. Han reste sig upp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free