Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Frestelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 389 -
nom ett underverk räddad ur grottan, därpå bortsänd
på en lång äventyrlig resa, slutligen fullständigt
upptäckt, nära sin undergång, men ändå räddad, och nu
ensam i öknen med en flicka, vars make i skönhet han
aldrig sett, en flicka, som av tacksamhet och
nödvändighet var fastkedjad vid honom! Han trodde sig
verkligen drömma många gånger och den vidsträckta öknen,
som sträckte sig runt omkring honom såsom ett
oändligt tomrum, tycktes bekräfta hans tro, att han befann
sig i en livlös värld, ett drömmarnes rike. Emellanåt,
då han händelsevis tänkte på Paris, på sitt forna liv,
måste han ovillkorligen skaka på huvudet. Var han
verkligen densamme, som han var då? Voro dessa
ögon, som nu vilade på sanden i öknen, desamma som
förr betraktade det lysande Paris? Var det samma
hjärta, som då ej mera kunde röras av någonting och
nu ovillkorligen slog häftigare då han tänkte» på sin
följeslagerskas skönhet och sitt förhållande till henne?
Han överlämnade sig några timmar åt dessa
dröm-merier, som blevo avbrutna av tankar på den närmast
föreliggande framtiden. Vad isom under tiden rörde
sig i Judiths hjärta, det kunde han ej ana. Hon vände
icke ansiktet till honom, övre delen därav var betäckt
med en slöja. Hon förde hästens tyglar med stor
skicklighet och med en kraft varav endast de fruntimmer äro
mäktiga som äro vana att färdas på detta sätt.
- Nå fröken, avbröt slutligen Albert tystnaden, när
det redan var mörkt – nå, har ni krafter nog, för att
förbliva i sadeln natten över?
- Jag tror det, svarade Judith. Ni måste väl veta,
att detta sätt att färdas icke är något nytt för mig och
natten är ej lång.
- Men den blir lång, om jag är lika tystlåten som
jag hittills varit, sade Albert.
- Ack, svarade hon, med sin milda välljudande
röst, jag vill icke vara ohövlig och visa tillbaka ert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
