Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Ali ben Mohamed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 405 -
till västliga Afrika, för att rådgöra med därvarande
sultan om möjligheten att underkuva en vidsträckt,
endast av negrer bebodd landsträcka, till vars erövring
nämnde sultan ensam kände sig för svag. Han
återvände nu med denna karavan till sitt fädernesland.
Albert betraktade honom med mer än vanlig
uppmärksamhet, först för hans politiska sändnings skull och
sedan för hans rang. För första gången såg den unge
fransmannen en av de mäktiga i dessa länder. Han
var, genom enskilda samtal med sina reskamrater,
redan tillräckligt underrättad om tillståndet i det inre
Afrika, för att veta, att de afrikanska negrerna, vilka
vi anträffa i Turkiet såsom fredliga tjänare i husen, i
Europa stundom som kuriositeter och i Amerika såsom
en svårt betryckt ras, uti sitt eget fädernesland
förekomma endast i helt få trakter såsom härskande folk.
Även där äro de slavar, underkuvade av araberna, som
efter hand framträngt från Egypten och Abysinien till
det inre av Afrika, och där bildat stora riken samt
ytterligare tränga vidare fram. De verkliga
nederlän-derna äro för araberna endast jakt-distrikter, i vilka de
infalla efter behag, och från vilka de bortföra så många
slavar som möjligt. De olika sultanerna bestämma i
förväg gränserna för var sitt distrikt som de vilja jaga
uti, och den ene respekterar sedan den andres jaktmark.
Stundom slå de sig även tillsammans, för att
gemensamt överfalla ett sådant negerland och bortföra rika
byten, och för en sådan förenings skull hade denna
ambassadör blivit sänd till väst-afrikas sultaner.
Hans yttre hade därför alls icke något negerlikt.
Hans hudfärg var mörkt olivgul, hans anletsdrag voro
regelmässiga och vackra, hans hår, varav litet syntes
under turbanen, svart och glänsande. I sina rörelser
var han lugn, jämn och fredsam, som alla araber och
turkar. Han talade litet, men hans skarpa ögon och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
