Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Ali ben Mohamed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 419 -
om det skedde på fria fältet. I det hela syntes honom
flykten ej särdeles svår. Man hade ej misstroget
bevakat honom, han hade alltid uppslagit sitt och Judiths
tält något avsides. Han kunde således lätt fly. Det
berodde endast på att taga en väg på vilken Ali icke
kunde förfölja honom. Men hur var det tänkbart?
Om Ali lät sina hundra ryttare sprida sig åt alla håll,
så måste de upphinna flyktingarne.
Likväl var Albert bestämd för att fly redan samma
natt. Utan att det kunde väcka uppseende,
observerade han trakten noga och sökte så väl som möjligt att
orientera sig. I söder och öster såg han icke obetydliga
bergskedjor och framför dessa, dalar och floder.
Bergen kunde lämna honom det bästa skydd, bildade
kanske även en gräns. I varje fall borde han fly i en
riktning som icke avlägsnade honom långt ifrån Kuka,
målet för deras resa. Han måste således taga vägen åt
de östliga bergen.
Om kvällen blev lägret icke uppslaget på fria fältet,
utan i en liten by, vars innevånare visade Ali ben
Mo-hamed mycken undergivenhet. Albert fick för sig och
Judith anvisad en liten hydda till boning. I allmänhet
syntes denna omständighet gynnande, då det lät sig
antaga, att man ej i byn skulle utställa vakter, såsom man
alltid hade gjort på fria fältet, till skydd mot vilda
djur. Visserligen var det något svårare att komma
obemärkt ur byn. Men om man även märkte dem, så
kunde innevånarne icke veta för vad ändamål de
avlägsnade sig.
Så snart Albert var ensam med Judith, sade han
henne, att han beslutat fly, då han nu kände Ali ben
Mo-hamed tillräckligt, för att veta, det ingen räddning
mera var möjlig så fort man uppnått Yacoba. Judith var
av samma tanke. Hennes ansikte förlorade ej ett
ögonblick uttrycket av glädje och lugn lycksalighet. Albert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
