- Project Runeberg -  Världens herre /
425

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Ali ben Mohamed

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 425 -

dagen kunde Albert övertyga sig om, att berget ej var
brett och att han kunde hinna utföre tills aftonen.

Då han uppnått bergets kam, låg framför honom
ett härligt landskap med vackra skogar, präktiga
betesmarker och glänsande floder. Han såg helt få byar,
mot öster blåa berg, mot nordost tycktes landet vara
mycket flackt, och ehuru Albert ej såg vatten, så
trodde han ändå att längre bort borde finnas en stor sjö
eller en stor öken. Han önskade och hoppade att detta
berg bildade gränsen mellan Fellatahs och sultanens av
Bornu riken och att Ali ben Mohamed ej skulle förfölja
honom över denna gräns. Småningom började han
ånyo att hoppas. Landskapet framför honom var för
vackert, att han kunde tro att det skulle bringa honom
fara och fördärv.

Som man vet är det besvärligare att stiga ned för ett
berg, än att gå uppför det. Hästarna voro nästan förbi
av trötthet, och Albert måste slutligen stiga av och föra
sin i tygeln. Aftonen var nära. En längre bergsrygg
var ännu att passera. På dess andra sida ville Albert
vila över natten, då det syntes honom att där fanns träd
och kanske även vatten.

Anländ till ryggen av denna bergås, stannade Albert
bland en grupp av låga träd, för att från höjden utse
sig en passande plats för nattkvarteret.

- Ser ni, där äro de första människorna, som jag
sett, sade Judith nu.

Bestört vände Albert sig om. Bakom sig på bergen
som han lämnat, såg han en liten ryttareskara, som han
på dräkten genast igenkände vara Ali ben Mohameds
folk. Om afrikanaren själv var ibland dem, förmådde
han icke urskilja.

- Det är våra förföljare, sade han till Judith, jag
tror vi äro förlorade! Ännu hava de icke sett oss, dessa
träd skymma oss för dem, de söka än åt höger, än åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free