Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Ali ben Mohamed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låge emellan honom och berget. Denna sista orsak
bestämde honom att fortsätta resan.
I verkligheten var det omöjligt att se honom ifrån
berget. Lika litet märkte han något av ryttarne, men
han hade ej tänkt på, att dessa hade uppstigit högre
och därför kunde se över småskogen.
Och då han om en stund ånyo vände sig tillbaka,
såg han till sin förskräckelse, att ryttarne hastigt
kommo nedför berget. De måste hava märkt dem. Skulle
han se sig om efter ett gömställe eller skulle han
förlita sig på hästarnes snabbhet?
Han valde det senare. Han hade några timmars
försprång och hästarna syntes honom friskare och
kraftigare än någonsin. Han trodde sig därför säkert
kunna hoppas att ej bliva upphunnen av afrikanarne,
åtminstone ej förr än han hunnit till ett ställe, vars
innevånare lämnade honom skydd emot Fellatahs. Han
sporrade därför icke sin häst, utan lät den endast
kraftigt springa ut. För övrigt höll han endast raka vägen.
Några timmar förflöto innan Albert bakom sig
märkte en skymt av afrikanarne. Naturligtvis blevo
hästarna småningom tröttare, men samma förhållande borde
även äga rum med deras förföljares. Åt alla håll
skymde småskogen hans utsikt, endast framför sig såg han
en stor by eller kanske stad.
Men nu, efter det Albert hade ridit igenom en rad
av träd, ställde sig ett hinder emot honom, varpå han
icke hade tänkt - en bred och efter utseendet tämligen
djup flod. Förargad bet han ihop tänderna, då han
märkte den, och kastade en hastig blick på strömmen.
Hästarna voro varma. Han vågade knappast föra dem
i vattnet, och likväl var varje minut dyrbar. Albert
besinnade sig därför ej länge. Han styrde först sin häst
i floden och bad Judith följa sig på något avstånd.
Floden blev likväl hastigt så djup, att Alberts häst hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
