Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Muley
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 440 -
nevånarna, ehuru befryndade med Fellatahstammen,
föreföllo honom friskare, snyggare och kraftigare. Den
rådande befolkningen bestod även här av gulbruna,
olivfärgade arabiska avkomlingar. De ursprungliga
innevånarna i landet, negrerna, voro slavar.
Desto mera förundrade det Albert, att hans
ledsagare, som även var en neger, tycktes hava ett så högt
anseende. Bagirmiterna hälsade honom ödmjukt och
underdånigt. Negerslavarna voro ännu ödmjukare. För
honom öppnades palatsets portar. Palatset bildade en
stor och rymlig, men annars oansenlig fyrkant.
Palatsets betjäning emottog honom rned en
blandning av glädje och klagan, överallt syntes den största
bestörtning råda. Alla gingo om varandra. Och på
avstånd från torget hördes fortfarande proklamationen
och trumpetens taratata! samt pukans bom! bom!
Innan negern inträdde i det inre av palatset,
anvisade han Albert en boning i ett inom palatsets murar
befintligt hus. Den var ljus, rymlig och därför även
inbjudande. Visserligen innehöll den endast en matta, vid
väggen en bänk och några krukor, sannolikt ämnade till
vatten.
Likväl var Albert mycket belåten med bostaden.
Han var alldeles utmattad av den långa ritten. Huru
trött måste då icke Judith vara, ehuru ingen min hos
henne tillkännagav någon trötthet. Han ordnade först
sin ledsagarinnas rum, genom att smycka det med alla
lämningar, som han räddat undan samums förstörelse,
såsom tältduken till gardiner och ett hästschabrak till
mattor. Därför belönade honom även Judith med en
leende försäkran, att hon aldrig ägt någon vackrare
budoir. En viss stolt glädje bemäktigade sig ånyo
Alberts hjärta. Ännu en gång log lyckans sol emot
honom.
Men knappt voro dessa förberedelser slutade, och
Albert lämnat Judith sarnt utsträckt sig på mattan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
