Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Muley
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 447 -
mans på ett ställe, varest jag aldrig trodde mig få
återse er!
En hastig blixt, uppenbarelsen av ett underverk,
hade ej så kunnat överraska och förskräcka den unge
mannen, som detta tilltal på hans modersmål, detta
nämnande av hans namn. Han blev i ordets fulla
bemärkelse förstenad. Han stirrade på negern och trodde
sig drömma. Han hade säkert drömt. Det var
omöjligt annat!
- Monsieur Albert, sade negern med vemodig
stämma. Känner ni ej mera gamle Achmet?
Ovillkorligen föll han på knä, grep Alberts hand,
som han betäckte med kyssar och tårar.
- Achmet! Achmet! Min Gud, vad är det åt
mig, vad hör jag, sade Albert, vår gamle tjänare? Min
faders tjänare!
- Ja, unge herre, det är jag, jag är Achmet, herr
generalens tjänare!
Den unge fransmannen var på det djupaste skakad.
En rysning, som man kunde kalla from och högtidlig,
ilade genom hans lemmar. Har i Sudan, här i ett
land, där allt varit honom främmande och fientligt,
här påträffade han ett hjärta, som älskade honom, en
vän. Tårarna kommo honom i ögonen. Han
upplyfte negern, tryckte honom till sitt hjärta och kysste
honom.
- Achmet! Det är du? Du har kännt min
moder. Gud, jag tackar dig!
- Eder mor! Ack, hon var en ängel! snyftade
han. Allah måtte välsigna henne! Lever hon ännu?
- Jag hoppas det, jag tror det! sade Albert. Och
nu är mitt hjärta friare! Achmet, jag har mycket att
berätta dig! I vilken belägenhet, i vilken fara befinna
vi oss icke ånyo?
I själva verket kunde intet vara besynnerligare än
detta sammanträffande! På den tiden då general de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
