Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Muley
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kände förhållandena. Denna fördel var omätlig och i
ett ögonblick av glad överraskning skyndade han till
Judith för att meddela sin förvånade fästmö den nya
och viktiga upptäckten.
En stund därefter kommo en mängd slavar med de
utsöktaste läckerheter som överhovkocken förmådde att
åstadkomma. De voro alls icke att förakta, och många
skulle till och med kunnat tillfredsställa en bortskämd
europeisk gom. Albert överlämnade sig nu helt och
hållet åt lyckan att få vara ensam med Judith, och
båda sutto de i lyckligt samtal med varandra, tills långt
in på natten. Ingen störde dem, ingen hörde deras lätta
viskningar, ingen såg deras blixtrande ögon, ingen
lyssnade på deras kyssar – och ingen kunde väl lyssna
på dem då de varken blevo givna eller emottagna.
Albert blev sitt löfte trogen. För honom hade Judith
blivit ett ideal, en gudinna, som han tillbad, och det
djärvaste han vågade, var en lätt kyss, som han tryckte
på hennes darrande hand.
Slut på andra delen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
