- Project Runeberg -  Världens herre /
461

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. Revolutionen i Masena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-^ 461 -

prinsen, som sov lugnt, visade honom ånyo amuletten
och lät honom förstå, att han skulle följa honom.
Prinsen sprang genast upp. Om tio minuter hade båda
redan lämnat byn och sutto i Alberts båt,

Muley hade således icke överdrivit företagets lätthet.
För en arab eller neger, skulle det visserligen varit
omöjligt, att utföra det. Ty en sådan hade alls icke,
eller åtminstone endast med största svårighet vågat
beträda öarna. Men med fullt skäl hade Muley hoppats,
att Bidduma’s skulle glömma all försiktighet vid en så
sällsam och utomordentlig främlings uppträdande. Vad
som vore en omöjlighet för den olivbrune eller svarte
mannen, det var en småsak för den vite européen.
Företaget hade lyckats.

Skyndsamhet var likväl av nöden. Albert måste
försöka att redan under nattens lopp vara utom
ö-om-rådet, och då ingen vind blåste, så att han kunde
begagna sig av seglet, var detta ej så lätt. Han begagnade
sig därför av Bidduma’s metod, att framstöta båten
med en lång stång. Prinsen måste hjälpa till därmed.
Men Albert märkte snart att han var ganska svag. Han
tycktes till och med vara sjuk och darrade emellanåt,
gav även genom tecken till känna att han mådde
mycket illa. : ,;,- ., M ^j}3£*naä&

Det största hindret vid farten var återigen rhinoceros
och krokodillerna, mot vars ryggar båten stötte nästan
varje minut. Men i sin sömniga lättja gåvo de lugnt
plats, och efter några timmar hade Albert uppnått fritt
farvatten, varest blåste en svag vind. Nu var konsten
att återfinna Schariflodens mynning, ty till stranden
tordes ej flyktingarna våga sig. Albert märkte den
likväl snart på en öppning i skogsbrynet, som visade sig
över allt på den södra stranden, styrde båten ditåt och
påskyndade farten så mycket som möjligt med stången.
Prinsen tycktes för övrigt bliva sämre med varje stund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free