Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. Revolutionen i Masena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 468 -
till mitten mot sultanen, svängande sina vapen,
larmande och tjutande samt nedgörande allt, som ställde sig
i deras väg. Där stod nu samme sultan, som hade
uttalat befallningen om Alberts tillintetgörelse, med ena
handen stödjande sig vid tronen, med den andra
gripande fatt i sabeln. Kring honom trängde sig en skara
rädda drabanter, som man genast fann underlägsna ett
dylikt angrepp. Redan flögo pilar och spjut mot
sultanen och hans skara. Drabantmuren, som skulle
skydda honom mot folkets raseri, blev allt tunnare, hans
ansikte allt blekare, hans arm mera darrande, hans
belägenhet mera förtvivlad.
Då uppstod av oförmodad händelse en tystnad.
- Folk av Bagirmi, rättrogne! skrek sultanen med
darrande röst, begagnande sig av detta tillfälle. Jag har
alltid varit er en god herre, jag har aldrig förtryckt eder.
- Mördare! tyrann! blodhund! bröt det löst, och
hån och hämndeskrik förenade sig till en förfärlig
musik, som var sönderslitande även för Alberts
öronhin-nor, ehuru den kanske förkunnade honom liv och frihet.
Snart var den sista resten av drabanter, som hittills
hade skyddat sultanen, skingrad och nedhuggen.
Sultanen tycktes vilja göra ett svagt försök att försvara sig.
Han såg efter Muley. Men denne stod med korslagda
armar och kastade åt honom en sista blick av hat och
tillintetgörelse. Nu nedsjönk sultanen, genomborrad av
spjut, pilar och sablar. En minut senare såg Albert
hans blodiga huvud på en stång, och ett förfärligt
jubelskrik dånade genom massan.
Mitt ibland tumultet stod Albert på ställningen och
visste icke, om han var vaken eller drömde. Denna
övergång från hopplöshet och förtvivlan till frihet,
hade varit nästan för hastig. Han stod nästan utan
medvetande, han kände på sin brännande panna. Men vad
han såg var själva verkligheten. Sultanens huvud
nedblickade grinande från stången, mängden jublade. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
