- Project Runeberg -  Världens herre /
471

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. Revolutionen i Masena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 471 -

- Varför kan du icke? frågade Muley leende. För
ögonblicket måste du! Kom bara! Rikets store vilja
hylla dig.

Och han grep den unge mannens hand, och på
europeiskt manér artigt bugande sig för Judith, drog han
Albert med sig.

Då denne inträdde i den stora salen, såg han en
mängd högtidsklädda män uppställda runt omkring.
De bugade sig djupt ned till golvet, vid hans inträde,
och Muley förde honom till den stora tronen.

Nu gingo de radvis bugande förbi honom, såsom
Albert förut sett det tillgå på teatrarna i Paris. Först
befälet för arméen, sedan prästerna, därpå
tjänstemännen i palatset, därefter andra corpser, vilka han ej visste
vad de skulle föreställa. Till slut en rad av negrer,
vars glänsande svarta ansikten lyste av glädje.

Allt detta utövade ett dövande och förvirrande
intryck på Albert, vars själ redan förut var uppskakad
av de händelser som föregingo denna omstörtning, och
då föreställningen med ett högt jubelrop var slutad, föll
han tillsammans och Muley förde sedan den svindlande
och bedövade lugnt och nästan med faderlig ömhet i
ett tyst och avskiljt sidorum, varest Judith emottog
honom.

Då Albert hämtat sig från kraftnedsättningen, befann
han sig i ett rum, inrett på europeiskt, eller åtminstone
orientaliskt vis. För fönstren voro gardiner och Albert
låg på en divan. Genom gardinerna föll endast en
svag dager in i rummet.

- Jag har drömt, sade Albert resande sig upp, och
han trodde verkligen, att han ännu var i Oran och att
allt, hans tåg till kabylerna, hans resa genom Sahara
med Judith, hans faror, hans kärlek, endast hade varit
en dröm.

- Jag hoppas att drömmen varit angenäm! sade
en röst på franska bredvid honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free