Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 29. Morrel eller Rablasy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 482 -
bekännelse. Vi skola sända er en kyrkans tjänare, för
att uppmjuka edert hjärta. Och måtte Gud vara er
själ nådig!
Vid dessa ord, som uttalades med högre röst, hade
Morrel ånyo blickat upp. Han emottog den som en
drömmande och skakade på huvudet förvirrat.
- Mina herrar, sade han sedan; Gud skall vara mig
nådig! men må även ni anropa hans nåd, om ni dömer
en oskyldig. Ännu en gång förklarar jag högtidligt och
anropar Gud till vittne, att mitt namn är Morrel och
icke Rablasy och att jag, till de förbrytelser ni
påbör-dar mig, ej har den ringaste skuld. Det övriga lämnar
jag åt den barmhärtige Guden!
Innan man förde honom tillbaka till cellen, pålades
honom kedjor. Kaptenen lät det ske med största lugn.
Han var i ett tillstånd av dvala, som ej mer tillät honom
att tydligt inse sin belägenhet. Utmattad av sårfeber,
försvagad genom fängelsets luft och kost, var han sjuk
till både kropp och själ. Han tänkte väl ännu icke på
döden, men hoppet om rö och lättnad, sorn skulle
åtfölja densamma, var ändå något tröstande för honom.
Emellanåt överfölls han av en frosskakning och en
vansinnig vrede grep honom. Detta skedde då han
tänkte på Valentine och sitt barn. Då skakade han
sina kedjor och såg med vanmäktig vrede uppåt
gallren i fönstret. Kanske Valentine icke ens kände hans
belägenhet. Om samma brottsling, som spelat honom
detta streck, sedan skrivit till henne i Morrels namn och
försäkrat henne, att han lyckligen flytt - så måste hon
tro, sin man vara i säkerhet och väntade sannolikt
dagligen, vidare underrättelser från honom. I visst
avseende var detta en tröst för honom. Valentine kände
åtminstone icke hela den förfärliga sanningen. Men
om dessa underrättelser aldrig kommo! Om han blev
dödad? Om hon för alltid skulle vänta förgäves?
Hans harm var nästan lika stor, då han betänkte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
